Slaget om Storbritannien har börjat
Toppbild: TT
Han har inte fyllt femtio än, men har redan gestaltats av Benedict Cumberbatch på film. Nu har brittiska staten lagts i hans händer. Han kunde ses i bakgrunden, iförd en enkel T-shirt, när Boris Johnson skakade tass med tjänstemännen på 10 Downing street.
Dominic Cummings är nästan lika polariserande som Brexit. De som uppskattar honom deltar gärna i att bygga myten om Cummings. Han är ett geni, med en sällsynt förmåga att se runt hörn och en total avsaknad av inställsamhet. Inga träd kan få honom att förbise skogen.
De som avskyr honom använder enklare epitet: mobbare, lögnare, samvetslös galning. Cummings avgörande insats för att få britterna att rösta ja till Brexit har gjort honom till paria bland besvikna remainers.
Att en av Boris Johnsons första utnämningar var att ge Dominic Cummings rollen som främste rådgivare säger något om Johnsons ambitioner och förväntningar.
En första slutsats man kan dra är att Johnson inser att nyckeln till att lösa brexitfrågan är att driva opinionen. Då finns en möjlighet att driva det besvärliga parlamentet, kanske till och med EU, framför sig. Den sortens arbete är Cummings särskilda gebit.
En andra är att Johnson räknar med att sannolikheten är hög för ett parlamentsval inom en ganska nära framtid. Hans chanser till framgång, särskilt i kampen med Nigel Farages Brexitparti, ökar med Cummings ombord.
En tredje att Johnson ser det som avgörande att ta makten över tjänstemannakadern och mandarinerna i statsförvaltningen. Vid sidan om Cummings engagemang för Brexit har han starka och klara synpunkter på hur den brittiska statsförvaltningen fungerar och har gett uttryck för det på sin blogg. Cummings vill se en genomgripande reform och han har nu placerats i en position som innebär att han kan vara överrock till de ledande statstjänstemännen, som till stor del känner klen entusiasm över Brexit.
Det finns möjligen en fjärde slutsats också. Den förre toryparlamentsledamoten, kolumnisten och remainanhängaren Matthew Parris formulerar den bäst: I och med att ge Dominic Cummings en så central roll har Johnson utsett sin egen bödel. Cummings är omvittnat kompromisslös och svår att samarbeta med. Inom ett par månader, spår Parris, kommer Cummings att hoppa av under buller och bång och — sin vana trogen — göra en knivskarp och nedgörande analys av Boris Johnsons misslyckande på sin blogg.
Det är ett ganska sannolikt händelseförlopp. Men å andra sidan har Boris Johnson med valet av Cummings, och genom att placera tydliga brexitanhängare på alla de centrala posterna i regeringen, visat att han är beredd att stå för något. Han har redan från början stängt en hel del nödutgångar, istället för att försöka undvika alla risker. Det är rätt uppfriskande.
