Splittrare!
Toppbild: TT
En het eftermiddag på amfiteatern i Jerusalem. Frank Goliath, den makedonska barnkrossaren har just klivit ut på arenan. Lärktungor, jaguarörsnibbar och vargbröstvårtechips till salu. Folkfronten för Judéen sammanträder.
När Monty Python skrev den här scenen i "Life of Brian" hade den radikala vänsterns testuggande övergått i malande och revolutionärernas celler delade sig blixtsnabbt till intighet. År 2018 borde den här scenen – skriven 1979, satt år 33 som en parodi på det som började 1968 – i bästa fall vara en historisk kommentar. Men på ett märkligt sätt är den ständigt aktuell.
Judeeiska Folkfronten? Splittrare!
Judeeiska Populära Folkfronten? Splittrare!
"– Vad hände egentligen med Populära Fronten, Reg?
– Han sitter därborta.
– Splittrare!"
Ett återkommande tema i den här valrörelsen är sammanhållning. Det finns de som ställer vi mot dem, får vi veta. Det finns de som sår split och slår sönder Sverige.
Splittrare!
Nu består förstås alla vettiga valrörelser att förslag ställs mot förslag och person mot person. Det är liksom kärnan i det hela. Men visst ligger det något i den anklagelsen.
Vi lever dels i en tid med ökad polarisering. Med det menar man vanligen att det faktiskt finns en grundläggande oenighet om hur världen ser ut och är beskaffad, inte bara hur den borde se ut. Bara en aning historiskt perspektiv kan visserligen så en del tvivel om hur djup den här sprickan egentligen är. Var inte åsiktsskillnaderna egentligen större och mer grundläggande när debatten gällde huruvida Sverige skulle införa något som liknade planekonomi, eller hålla fast vid marknadsekonomin?
Kanske. Men den här konflikten är möjligen djupare på så sätt att den bottnar i att en hyfsad del av befolkningen inte är riktigt säkra på att det politiska systemet i sig tar tillvara deras intressen. Det är en legitimitetskris.
Det handlar dels om bristande självförtroende. När folk känner sig vilsna, oroade eller missnöjda, blir även små avvikelser farliga. Tillvarons robusthet går inte att lita på. Så alla borde sitta ned i båten. Toleransen för det avvikande synpunkterna blir mindre.
Splittrare!
Det här kan bli besvärligt. Det behövs något slags gemensam grund för att få ett politiskt system att fungera. Och hur svårt det kan vara att vända utvecklingen, om man börjat skylla varandra för att vara splittrare, visar scenen ur Monty Python.
Det är ju, trots allt, inte så att det bara finns en eller två aktörer som sår split. I det läge vi är i nu gör nästan alla partier det. Från alla håll ställs ultimatum: ni och era väljare måste börja tänka som vi, annars kan vi inte ha med er att göra. Så resonerar splittrare.
Det vore en bra idé om alla som ställde upp till val om ett par veckor tog sig tid att titta på den här scenen. Det finns en del att lära. Även av inledningen med Stans symboliska kamp för att få föda barn som Loretta.
