Tvärsäker är norm

En gång i tiden hade vi en konkurrensfördel. Vi som omedelbart vet vilken sida i en konflikt vi står på, alltså. Nuförtiden får det oss snarare att försvinna i mängden. Att vara tvärsäker utan ansträngning är normen. Att töva ett ögonblick, är antagligen så genant att det snart får en egen diagnos.

Och det är därför jag sänder Guillaume Rey en tacksam tanke.

Ni har antagligen redan läst om honom. Han är kypare i Vancouver på Kanadas västkust. Eller, snarare: han var kypare. Men han fick sparken av Milestones Restaurant efter att ha drivit en kollega till tårar med sitt ohyfsade uppförande.

Guillaume stämde restaurangen och ägarbolaget Cara. Han gjorde det i British Columbias människorättstribunal, den halvjuridiska instans som är satt att motverka all form av diskriminering i delstaten. Han menar nämligen att han inte alls är ohyfsad och oförskämd. Han är bara fransk. Fransk kultur är »direkt och uttrycksfull«, medan kanadensisk är »konfliktundvikande«. Att sparka Guillaume Rey för att han är otrevlig är detsamma som att ge honom "sparken på grund av hans franska kultur«.

En kulturkonsult, Julien Mainguy (ja, han heter faktiskt så), backar upp Guillaume: »det är arbetsgivarens ansvar att försöka förstå och lära av andra kulturer«. Restaurangen försökte få ärendet avskrivet tidigare den här månaden. En av tribunalens medlemmar, Devyn Cousineau – som att döma av sin presentation ägnat hela sitt liv åt att arbeta gratis för alla som vill stämma någon som är rikare – satte stopp för det. Ärendet ska prövas.

Hur det slutar är svårt att veta. Tribunalen prövade nyligen ett fall där en medborgare, Hazen Colbert, hävdade sin rätt att skicka förolämpande »en gammal hora« och gratulerat en ledamot till hennes nya bröstimplantat. Men när Hazens mejl dirigerades om till en särskild tjänsteman, med uppgift att ha koll på hat och hot, anmälde han kommunen till människorättstribunalen.

Jag diskrimineras på grund av att jag är en »fräck, högljudd och irriterande homosexuell«, var linjen. Det var en fråga om LGBTQ-rättigheter.

Tribunalen, hör och häpna, höll inte med: »Mr Colberts sexuella läggning gör honom inte immun mot förväntningar om att behandla andra människor med grundläggande hövlighet och respekt«.

Så hur det går för fransosen kan ingen veta. Och för en gångs skull njuter jag av att faktiskt inte veta vem jag håller på. Vill jag att det en gång för alla slås fast att fransmän av naturen, eller åtminstone kulturen, är oförskämda? Eller vill jag att denna rätt löjliga tribunal tvingas se sina egna floskler i vitögat och gå vidare på den linje de redan tvingades till av Hazen Colbert?

Jag vet ärligt talat inte. Men hur det än går känner jag mig som en vinnare.