Tydlig M-flört med S
Frågan är om Socialdemokraterna nappar.
Ulf Kristersson har bestämt sig, det var tydligt i gårdagens Agenda. Det bästa sättet att reda ut migrationspolitiken är en överenskommelse mellan moderater och socialdemokrater. Precis som det brukade vara. Det behövs ingen koalitionsregering, bara en återgång till det normala. Det skulle kunna underminera Sverigedemokraternas framgångar, men framförallt skulle det neutralisera de småpartier – Centern och Miljöpartiet – som nu kan driva de stora partierna framför sig.
Båda stora partier har något att vinna på det. Sverige har en hel del att vinna på det. Men det inte säkert att det räcker.
Det går inte bra för Socialdemokraterna och det går ännu sämre för Miljöpartiet. Ulf Kristersson är ett större potentiellt hot mot dem än Anna Kinberg Batra, om än kanske ett mindre hot än Fredrik Reinfeldt var, när han var som störst. Men poängen är ändå att Sverigedemokraterna fyller en viktig roll som slagträ mot moderaterna. Om migrationspolitiken tas bort från spelbordet, blir det svårt för Socialdemokraterna att använda Sverigedemokraterna som ett bräckjärn för att spräcka alliansen och genera Moderaterna.
Det är inte aktuellt före valet. Det är tveksamt om Socialdemokraterna är intresserade av en sådan uppgörelse efter valet, om de som väntat förlorar regeringsmakten. Uppgörelser av det här slaget gjordes när Socialdemokraterna fortfarande abonnerade på Rosenbad. För ett parti som inte kunde föreställa sig en roll i opposition var det ett lätt beslut. Den tiden är förbi.
En annan fråga är förstås den om innehållet i en överenskommelse mellan socialdemokrater och moderater. Att komma överens om vad som helst räcker inte. Det måste vara en politik som är så strikt att medborgarna uppfattar det som att den svenska staten har återtagit kontrollen över sina gränser och sitt territorium. Kvarstår intrycket av oförmåga till kontroll, blir resultatet bara fortsatt osäkerhet och en ny rekryteringsgrund för Sverigedemokraterna. Men samtidigt måste det vara en politik som inte spräcker socialdemokraterna i en vänster- och högerfalang.
Sverigedemokraterna är just nu Sveriges minst nervösa parti. Självförtroendet är påfallande och i normalfallet tvingas andra partier förhålla sig till dem, snarare än tvärtom. Det enda som på lite sikt skulle kunna hindra en normalisering av Sverigedemokraterna, på samma sätt som skett med systerpartierna i andra nordiska länder, är antagligen just en uppgörelse mellan moderater och socialdemokrater i migrationspolitiken.
Men Jimmie Åkesson såg inte direkt skrämd ut i går kväll.
