Vänster om för högerpartiet i mitten

Finns det i runda slängar en miljon svenskar som inte röstade alls, eller röstade borgerligt i förra valet, men som blir riktigt sugna på att rösta vänster, nu när Magdalena Andersson vill ha en ”miljonärsskatt”?

Kanske det. Folk upphör aldrig att förvåna. Men den som slår vad om saken ska nog inte räkna med att kamma ihop tillräckligt för att bli skattskyldig under den nya ordningen.

I det skugg- och symbolspel som politiken av nödvändighet ofta är, hör det här utspelet till ett av de mer rituella. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, de enda två partier som utan omsvep står bakom idéer av det här slaget (och i ärlighetens namn är det inte ens säkert att sossarna skulle göra det, om det blev verklighet) har ungefär 35 procent i opinionen. De saknar runt 15 procentenheter, eller en miljon väljare, för att få majoritet i riksdagen. Om man inte tror att det här förslaget är en riktig kioskvältare är det, med andra ord, just ett förslag. Inte mer.

Ändå är det viktigt för Socialdemokraterna. Skälet är det här: Socialdemokraterna vill till varje pris hålla fast vid makten. Samtidigt har opinionsläget trendmässigt förskjutits åt höger, framför allt genom att Sverigedemokraterna trängt igenom blockgränsen. Priset för att Socialdemokraterna ska behålla makten har därför blivit att de på väsentliga punkter måste driva högerpolitik. Det gör ont. Då måste de kompensera genom att tala vänsterpolitik.

”Miljonärsskatten” är med andra ord ett slags bakvänd bekräftelse på att Socialdemokraterna räknar med att fortsätta tvingas driva en politik de egentligen inte vill driva.

Det är ganska svårt att se det här som ett jämviktsläge. Om ett parti propagerar för en politik och driver en helt annan, kommer det i längden att bygga upp allt större spänningar. Så vad kan tänkas hända?

Det finns mätningar som visar att det förskjutna opinionsläget inte är så entydigt åt höger i en del ekonomiska frågor, även om det är det i frågor som migration och lag och ordning. Det finns till exempel en ganska utbredd skepsis mot vinster i välfärden långt in i borgerliga väljargrupper. Så en möjlighet är förstås att ”miljonärsskatten” på lite sikt trots allt är en väljarvinnare.

Är man socialdemokrat kan man ju hålla tummarna. Men politiken är sällan så barmhärtig.

Sverigedemokraternas inträde i svensk politik har fått flera andra partier att fatta märkliga och långsiktigt svårhanterliga beslut. Centern har valt en väg som allt mer liknar en återvändsgränd, om man inte är troende centerpartist. Liberalerna faller sönder och Moderaterna har under några år tvingats vrida sig runt sin egen axel och är inte så starka som de rimligen borde vara, givet förutsättningarna. ”Miljonärsskatten” kan sättas i det sammanhanget. Socialdemokraterna ser inget alternativ till att manövrera sig in på en väg där partiet säger sig stå i mitten, argumenterar från vänster och regerar från höger. De som leder utvecklingen förstår säkert att det här i längden blir omöjligt, men det finns just nu ingen bättre idé. Man lagar efter läge och hoppas på en lösning lite längre fram.

Som sagt: folk upphör aldrig att förvåna. Men just nu är det här ett kraftfullt utspel som markerar vanmakt.