Vem bryr sig om Hanif Balis ursäkt?

Offentligheten är tjock av ursäkter. Jag önskar att vi slapp dem. På minst två sätt.

Till att börja med vore det skönt om folk slutade tweeta, eller vad de nu gör, utan att tänka. Offentligheten är varken ett privat vardagsrum eller en inre monolog. Det är inte en fråga om censur, eller att anpassa sig efter den känsligaste snöflingan. Det handlar om barmhärtighet. Eller åtminstone om basal social kompetens. Fler vill veta var du köpte din tröja, än vad som i varje givet ögonblick råkar fara igenom ditt huvud.

Så tänk först. Ska du vara oförskämd, var det kalkylerat och medvetet. Förutse konsekvenserna och ta dem. Känner du att du måste be om ursäkt i efterhand är du helt enkelt dålig på det du gör. Då är det lika bra att du tar ett sabbatsår och håller truten.

Men, framför allt, jag önskar att vi slapp alla dessa ursäkter, eftersom de bara är det enklaste sättet att slippa tala om det som vi alldeles tydligt behöver tala om.

Hanif Bali ber om ursäkt. Till Patrik Oksanen, för att ha gjort sig till verktyg för att misstänkliggöra Oksanens välunderbyggda och balanserade granskningar av ryskt informationskrig. Till sina partikamrater, för att ha generat det parti som brukade vara det säkraste kortet för försvarsvänner, som kan sin historia tillräckligt väl för att aldrig riktigt lita på Ryssland. Antagligen till ett halvdussin andra.

De han inte behöver be om ursäkt till – hans betydande skara följare – har varit snabba att godta ursäkten. Alla kan göra fel, är det huvudsakliga argumentet. Och visst är det så. Och visst är det fint att förlåta. Men med det sagt:

Vem bryr sig?

Är det egentligen intressant för någon annan än Hanif Bali att han ber om ursäkt? Han kanske behöver göra det av karriärskäl och då är det lätt att förstå att han gör det. Kanske spelar det roll för Patrik Oksanen. Men de som inte är personligt drabbade och inte så fasligt intresserade av Balis karriär inom moderaterna, av vilket skäl är detta ursäktande intressant?

Inget alls. Däremot är det ett sätt att undvika att tala om det som faktiskt vore intressant för en bredare publik.

Sverige är på det stora hela och fortfarande en kultur som straffar dem som sticker ut. Det är ännu mer sant i partier än på andra platser. Jag försöker alltid hålla det i minne när jag ska förhålla mig till Hanif Bali, eller andra partirepresentanter som går sin egen väg. I någon mening är Hanif Bali vår tids Anders Björck: en person som inte kan låta bli att gå sin egen väg, ens när partiet straffar honom för det.

Chang Frick på Nyheter Idag tror jag på många sätt är en liknande filur. Det är alldeles uppenbart att han har kvaliteter som det finns ett underskott av i svensk journalistik. Skulle jag välja en sådan kvalitet är det att han faktiskt är nyfiken. Han talar med människor som sällan kommer till tals annars och han gör det utan att vara rädd för vad de ska svara. Hans instinkt är, som jag läser honom, att inte gå med flocken, att titta på vänsterhanden när trollkarlen viftar med högerhanden. Det leder ibland till att han tycker sig se saker i vänsterhanden som är synvillor. Ibland att han missar att högerhanden faktiskt ägnar sig åt något viktigt. Men det finns något här av värde.

Det här är också utgångspunkten för hur jag funderar på Hanif Balis ursäkter. Jag ogillar inte avvikare. Men att vara annorlunda och vilja gå sin egen väg befriar ingen från ansvar. Eller kravet på att kunna förklara vad man håller på med.

Strunta ett ögonblick i snacket om att UD är avlyssnat. Det behöver förstås utredas, är det sant är det en stor sak, men det som funnits i media hittills är som mest svaga indicier. Vad som däremot vore intressant att veta, oavsett allt annat, är hur Hanif Bali och Chang Frick resonerat när de fått för sig att »avslöjandet« att Oksanens intervju med en ukrainsk människorättsaktivist arrangerades med hjälp av UD, var högintressant.

Varför skulle detta överhuvudtaget spela någon roll? På vilket sätt vore Oksanens intervju mindre intressant eller trovärdig?

Jag begriper det inte. Och det är detta jag misstänker att vi borde tala om. För det säger antagligen något om Balis och Fricks grundläggande syn på den ryska staten, men inte bara det. Det säger antagligen något om Balis och Fricks syn på den svenska staten. Det säger förmodligen något om deras syn på relationen mellan den ryska staten och den svenska staten. Man anar möjligen en kålsuparteori. Det säger definitivt något om i vilken grad dessa två motvalls personer anser sig vara motvalls: är de oppositionella inte bara mot förd svensk politik, delar av eller hela det svenska partipolitiska etablissemanget, mot utrikesdepartementet, utan också mot staten Sverige? Anser de kanske att staten Sverige så korrumperats av den politik som förts, att den förlorat all legitimitet? Har de större tilltro till den ryska staten? Eller ser de åtminstone den ryska staten som en tillfällig allierad mot en degenererad svensk stat?

Jag har faktiskt ingen aning. Jag skulle vilja veta. För en sak är alldeles klar: avlyssning eller ej, man begär inte ut information av det här slaget och publicerar den med undermeningen att det rör sig om ett misskrediterande avslöjande, om man inte har något slags resonemang bakom det. Någonstans finns en tanke. Hos Frick, men även hos Bali.

Frick ber inte om ursäkt, så där kan vi möjligen hoppas på en förklaring av gåtan. Men Bali ber om ursäkt, som om problemet var en fråga om vett och etikett. Allt i syfte att döda frågan och gå vidare. Hans parti har samma intresse. Och de på andra sidan, som använder Bali som hatobjekt, är inte heller intresserade av att få några verkliga svar på intressanta frågor. De vill bara se till att moderaterna och Bali tar så mycket skada som möjligt av det som skett.

Så det är upp till oss andra att försöka ersätta de meningslösa ursäkterna med ett svar.

Förklara hur i helvete du tänkte, Bali. Varför skulle Oksanens intervju vara ett problem, på grund av UD:s hjälp? Vad har du för inställning till de svenska och ryska staterna? Vad var det i den information du delade som du tyckte var så graverande för Oksanen? Varför?

Ursäkterna kan du sköta privat. I offentligheten är din uppgift som riksdagsledamot att förklara hur du tänker. Hur ser egentligen din världsbild ut?

Och det vore klädsamt om Hanif Balis följare inte agerade nyttiga idioter och befriade honom från den uppgiften.

Svar

Chang Frick: »Här är dina svar Johan Hakelius«