Vem förtjänar 86 miljoner i årslön?

2010 tillträdde Hans Vestberg som högsta chef på telekomjätten Ericsson. Han ledde bolaget fram till att han fick sparken för två år sedan.

I fjol rekryterades han till Verizon, en av Ericssons amerikanska kunder, som teknisk chef och affärsområdeschef. Nyligen blev han befordrad till vd för hela bolaget. Det framgick också att han i fjol tjänade hela 86 miljoner kronor.

Ofantligt välbetalt. Som Verizon-vd kommer Vestberg sannolikt att få en årslön på över 100 miljoner kronor. (Företrädaren hade nämligen närmare 150 miljoner kronor.)

Vem förtjänar så hög lön? Är Vestberg värd 86 miljoner kronor om året? Tillåt mig att tveka.

Det är inte många tillfällen jag träffat Hans Vestberg, men drar mig till minnes en middag i Stockholm för några år sedan. Bland gästerna fanns även Richard Quest, det gapiga CNN-ankaret. Bredvid kämpade Vestberg med att hålla jämnsida tempo till Quests snabba svada. Tanken slog mig: Vestberg var bra på att prata, om högt och lågt.

Verkställande direktörer är främst kommunikatörer – ofta handlar det om att motivera och förklara sina beslut. När försäljningen kraschar måste vd:n inför styrelsen förklara varför kvartalet floppar. Vd-arbete handlar också om att få organisationen med tusentals personer att satsa i den riktning man anser vara bäst.

Men om det går bra, kan det då vara värt att betala en vd 100 miljoner kronor om året?

* * *

Det har skett en enorm inflation av direktörslöner – USA visar den mest extrema utvecklingen. Till exempel tjänade Inge Thulin som vd för amerikanska konglomeratet 3M otroliga 179 miljoner kronor i fjol. Det bara ett rekord i den mening att han var högst betalde svensk.

USA-rekordet i fjol hålls av Hock Tan, vd för komponenttillverkaren Broadcom som tog hem en rekordlön på 897 miljoner kronor. Om än inte lika extrem är i varje fall trenden densamma i Sverige.

En undersökning från konsultbolaget Novare Pay visar att ersättningen till cheferna i landets största bolag har ökat nästan dubbelt så snabbt som de anställdas löner.

Hock Tan, toppar löneligan i USA. Foto: Evan Vucci/AP.

Snarlik bild tecknar LO, som sedan 1950 bevakat avståndet mellan industriarbetarlöner och direktörernas löner. 1950 hade direktörerna i genomsnitt 11,1 gånger högre lön än industriarbetarna. I dag har direktörerna 55 gånger högre lön.

När det kommer till börsbolag finns det få skäl till att beklaga sig över att aktieägares pengar förslösas med deras goda minne, men om vi ändå ska tala lite grann om ideologi: vad hade Karl Marx sagt om denna utveckling? Sannolikt att arbetarna går miste om högre löner, alltså utnyttjas av kapitalisterna som går i armkrok med direktörerna. Är det verkligen så?

* * *

Till följd av nya finansregleringar i USA måste bolag numera redovisa bolagets medianlön. En analysfirma har bearbetat siffrorna från cirka 400 bolag som hittills rapporterat. De har tagit medianlönen och ställt den mot vinst per anställd.

Denna sammanställning presenterades av New York Times nyligen och den så kallade Marx-kvoten är tänkt att visa om vinsterna hamnar hos aktieägarna eller de anställda. Tendenserna är intressanta och läs för all del tillhörande artikel.

Utifrån tabellerna kan man tyda att Verizons vinst per anställd uppgår till 480 000 dollar. Vilket kan ställas i relation till medianlönen på 171 600 dollar. Det ger en Marx-kvot på 2,8. (Den genomsnittliga Marx-kvoten är 0.82, vilket innebär att de anställda får en större del av kakan än aktieägarna; antalet bolag är för få för att kunna dra slutsatser om den generella utvecklingen.)

* * * *

Historiskt har de höga lönerna motiverats med att man vill rekrytera de bästa direktörerna; även vd:ar är aktörer på en konkurrensutsatt marknad. Men de år bolag presenterat svagt har deras ersättningar stått relativt opåverkade.

Finns det några lösningar för att stävja löneutvecklingen? Nja.

Politiskt ingripande är på förslag just nu; fast mest gäller det att peta i inkomsternas botten. Vore politiskt självmord att peta i taket.

En annan lösning, som backas upp av svensk forskning, är att dela ut medaljer, som The Economist rapporterat om.

Om konkreta utmärkelser räcker som belöning, så får det en att undra om vad de snabbt stigande direktörslönerna säger om Sverige (och än mer om USA). Vilket gap är det de är tänkta att fylla? För inte behöver en affärsområdeschef 86 miljoner kronor om året för att täcka sina levnadsomkostnader. Investeringar brukar det inte heller bli; storbolagsdirektörer strösslar inte  sitt kapital på nya bolag i startupsektorn, vilket mångmiljonärerna i it-sektorn brukar göra.

* * *

Ett annat argument varför vd-löner bör diskuteras närmare: Carl-Henric Svanberg. Som vd för Ericsson åren 2003-09 hade han en rekordlön. År 2004 hela 36 miljoner kronor. Något han var tvungen att försvara med argumentet: "en fråga om tillgång och efterfrågan på företagsledare".

Han fortsatte sedan att vara extremt välbetald, sista året på bolaget tjänade han närmare 50 miljoner kronor.

Totalt räknades ersättningarna i hundratals miljoner och gjorde honom senare till miljardär. Något som han lade på bland annat en båt för 190 miljoner kronor och Sveriges dyraste hus för 120 miljoner kronor.

Ericsson dras fortfarande med problemen efter Carl-Henric Svanberg. Foto: Henrik Montgomery/TT

Pikant i sammanhanget är att dagens Ericsson ännu dras med problem vars bakgrund i varje fall delvis kan kopplas till Carl-Henric Svanbergs ledning.

Svanberg lade tiotals miljarder på att förvärva bolag. Affärer som visade sig vara alltför dyra och trots omstruktureringar med kostnader på ytterligare tiotals miljarder har det för Ericsson inte skapat annat än ännu mer förluster. Hans Vestberg fick inte rätsida på problemen och nuvarande vd Börje Ekholm kämpar ännu.

Arvet efter Carl-Henric Svanberg har visat sig vara dyrt. Ofantligt dyrt. Anser Ericssons aktieägare att hans rekordersättningar var värda sitt pris? Tillåt mig att tveka.