Vem viker först? Horace Engdahl eller kungen?

Det finns ingen annan väg ut. Att inte se det kräver en betydande talang för självhypnos. Men bara de som redan tagit vägen kostar på sig att säga det uppenbara.

Det går inte att få ihop en akademi som innehåller Horace Engdahl. Det kan man tycka är tråkigt, men vi är förbi sådant finlir. Långt förbi. Engdahl har själv satt sig i den positionen. Han har ställt ultimatum från början: med honom, eller mot Akademien. Han har förlorat.

Bäst vore förstås om han hade förlorat alla. Då kunde man ha byggt på den grunden. Men nu har han förlorat hälften. Då finns det ingen grund att bygga på. Inte för honom, men inte heller för någon annan.

Den här Akademien har i praktiken avskaffat sig. Det som sagts och gjorts kan inte göras osagt och ogjort. Det hastiga bytet från sekretess till offentligt vrålande har vält alla stolar, från 1 till 18.

Kristina Lugn gör som flera andra ledamöter och försvårar en lösning.

De tre som lämnat rummet, men inte Akademien, erbjuder sig att återgå, om Engdahl försvinner. Kristina Lugn hotar å andra sidan att gå om Horace går. "Så situationen är hopplös, tills någon kommer på en lösning", mejlar hon till Expressen.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Just det. Och Lugn betraktar sig inte som denna "någon". Hon gör som flera andra ledamöter och försvårar en lösning.

"Någon" kan förstås inte vara särskilt många. Egentligen kan det nu bara vara kungen. Ledamöterna har spelat ut alla kort och ingen har vunnit. Regeringen har hållit sig borta i rädsla för att det ska stänka. Nobelstiftelsen kan styra litteraturpriset, men inte Akademien. Så kvar finns bara kungen.

Och, förstås, Horace Engdahl, om man frågar Horace Engdahl.

"Låt oss först som sist fastslå att den som tolkar Svenska Akademiens stadgar är Akademien själv", säger Engdahl. Med det menar han förstås den spillra av Akademien som är lojal mot honom. De ledamöter som lämnat rummet räknas inte. Han är ointresserad av "dessa avhoppares hobbyverksamhet".

Akademien tolkar stadgarna. Akademien består bara av de ledamöter som är lojala med Engdahl. Alltså är Horace Engdahl själv den ende giltige uttolkaren av Akademiens stadgar.

Att hovet mycket tydligt meddelat giltigheten av den paragraf i stadgarna som kräver tolv ledamöter för att välja in nya ledamöter - inte i någon kreativ juridisk tolkning, utan precis som den står – påverkar inte Engdahls tonläge. Han kör chickenrace mot Sveriges statschef. Vem viker först?

Har man gjort fisksoppa av akvariet, går det inte att få akvariet tillbaka.

Kanske är tanken från hovets sida att den nyss genomförda stadgeändringen som skapar former för utträde, i kombination med att inte ändra reglerna för inval, skulle tvinga ledamöterna till kompromiss och en gemensam väg fram. Men det kommer inte att hända. Kvar står bara det alternativ som Sara Danius gett uttryck för: alla måste gå. Akademien måste börja om.

Det är den enda vägen ut. Har man gjort fisksoppa av akvariet, går det inte att få akvariet tillbaka. Man får bygga ett nytt akvarium. Men ingen av de närmast inblandade vill vara den som säger det. Så när alla har backat står bara kungen kvar för att hantera en kejsare med storhetsvansinne.

Misstanken växer att den här kejsaren faktiskt avser att ta hela kejsardömet med sig i ruinen. Han tänker inte låta en sketen kung stoppa honom. Det är djupt osmakligt.