Den nära omgivningen har makten att sätta stopp

En vän berättar ofta att hon varit på gymmet och hur rätt hon äter, fast hon har kanske 30 kilos övervikt. Jag nickar men det är obekvämt att upprätthålla lögnen, både för henne och mig. Varför gör hon så? Kan jag få henne att sluta?

Din vän vill uppenbarligen ha ett annat liv, kontroll över sin kropp och sina vanor. Precis som de flesta vet hon hur hon egentligen borde göra för att hamna där hon vill vara, men något i själva genomförandet fungerar inte. 

Matmissbruk är hårt, för till skillnad från många destruktiva beteenden går det inte bara att sluta med kalorier. Kroppens egna signalsubstanser belönar mättnad och ätande på ett sätt som få lagliga substanser klarar. Dessutom är effekterna av dåligt ätande ofta svåra att dölja. Medan det går att både bedra sin fru och spela bort hela farsarvet på toto utan att verka det minsta annorlunda kan mat-destruktivitet synas på hundra meters håll, skamkänslorna höjer ångestnivån och gör det ännu svårare att släppa livslögnerna.

Uttrycket "rock bottom" brukar användas på dramatiska nära döden-upplevelser i svåra missbruk, men egentligen handlar det om att någon med ett destruktivt beteende inte längre kan ljuga för sig själv. Så länge det finns människor omkring som inte protesterar går det att upprätthålla självbilden, har man någon som nickar med är det lätt att komma fram till att det dåliga nog inte är så dåligt. 

Medberoende kallas de som spelar med och betryggar. Vissa älskar den lilla maktposition de får av att vara nära någon som gör något dumt mot sig själv, medan det för andra är en tidsfråga innan de blir för irriterade på hur verkligheten skiljer sig från dikten. Oavsett vilket är det den nära omgivningen som kanske har makten att sätta stopp för alltihop. Eller så har hon en bit kvar till botten.

***

Läs även: Ta en klämmis och bit ihop

Läs även: "Höj blicken"