Det är hyckleri att plastikoperera sig som förälder

Flera av mina vänner har skaffat fillers eller botox. Jag har undvikit det hittills, kanske för att det känns fel, men undrar om jag missar något? Fillers och botox, är det så fel? 

Nej, är det korta svaret. Beprövade skönhetsingrepp skiljer sig inte så mycket från att färga håret eller sminka sig, eller välja snygga kläder. På ett sätt, i alla fall. Att jämna till eller puffa upp ansiktet är precis som andra förskönande åtgärder ett sätt att förvalta sitt enda liv, ge sig själv möjligheter som man (tror att man) inte haft annars. Och det låter ju bra! Men något med botox, fillers och plastikkirurgi känns fel, tycker många, precis som du. Det gäller även bland brukarna.  

Betydligt fler ljuger om sina släta pannor än om att de använder parfym. Trots att det numera ligger en injektionsklinik i varje gathörn är denna marknad fortfarande rätt hyschad. Ett pattjobb innebär inte sällan att behöva ljuga om var man var på semestern, för att man inte orkar stå för operationen. Borde man slippa skämmas? Är motståndet bara förlegat moralkakeri? Är den här typen av självförbättring egentligen feministisk – till och med världsförbättrande? Så intalar sig vissa. 

Men nä. Att säga till sina barn att de är vackra som de är, medan man touchar upp samma gener (hos sig själv) för tusentals kronor i månaden är inget annat än hyckleri. Det som känns fel med det som är fake tror jag gör det av samma anledning som att det är förbjudet att vanställa eller förändra sin kropp i flertalet stora religioner. Helt enkelt därför att det krävs att du accepterar dig själv och dina villkor för att du ska nå frid.

Anna Björklund är skribent, poddare och författare till boken Kvinnomanualen. Varannan vecka ger hon livsråd till Fokus läsare.

Har du också en fråga till Anna Björklund? Skicka den till [email protected]

***

Läs även: "Dina föräldrar beter sig omänskligt"

Läs även: "Man verkar magiskt nog bli redo när det än är dags"