”Hjälp, min 10-åring sminkar sig”

Min fru har alltid gillat krämer och smink. Nu har vår tioåriga dotter och hennes kompisar också börjat. Jag tycker det är lite för tidigt och för mycket, ska man låta det pågå?

"Stockholmsstilen" kallas det när barn klär sig som medelålders människor som jobbar på kontor. De har jeans utan utsmyckningar, vita t-shirtar, skjortor och sneakers utan feta loggor. Den lek med kläder och identitet som de flesta unga det senaste halvseklet hållit på med är inte lika populärt i smartphonegenerationen, deras subkultur är neutral. De sysslar i stället med ritualer och kokongbyggande, genom koreanskt slem i vackra flaskor. 

Conspicuous consumption kallar modevetarna det, att köpa saker för att andra ska lägga märke till konsumtionen i sig. Men att shoppa sig till en iögonfallande stil är i dag för lätt för att fungera som statusmarkör, kläder på Shein kostar inget och det sociala och rituella i att gå på stan och hitta en butik är utbytt mot ett hjärndött klickande som vem som helst klarar av. Däremot är "grwm" (get ready with me, att filma när man gör sig i ordning) en form av umgänge, där varumärken och process runt hår och hud blivit bärare av subtila sociala signaler. 

 Hudvårdsboomen bland unga och prepubertala har de senaste åren fått de mest näringslivsvänligt sinnade vuxna att ifrågasätta kapitalismen. Retinol – ett rynkutjämnande A-vitamin – till lågstadieflickor?! Som du säger är det inte bara barnen som köper de fina burkarna (även om upp till 40 procent av Lykos kunder är under 13 år). Om det finns sundare sysselsättning än hudrutiner i tolv steg? Det vet nog alla.