”Man verkar magiskt nog bli redo när det än är dags”

Kära Anna, Hur vet man när man ska skaffa barn? Jag är tjugotre och min kille säger att det inte är bråttom. Jag har ingen akut barnlängtan, men vill ha en familj. Vad är egentligen fördelarna med att vänta? 

Det “rycker i äggstockarna”, säger en del halvunga kvinnor när de ser ett par små, små strumpor. Jag har alltid tyckt att det låter lite äckligt, och lite falskt. För den av evolutionen framtagna mekanismen för att få till fortplantning kallas inte barnlängtan, utan sexdrift. Att planera barn, eller att se barn som ett behov som behöver – eller inte behöver – tillfredsställas, är ett sätt att tänka som bara är några decennier gammalt.  

Nu när “barnskaffande” blivit ett aktivt val, ses det också som ett slags kulturellt ställningstagande. Det anses finnas fina och fula val, felaktiga eller moraliskt tveksamma tidpunkter och anledningar att bilda familj. Kompisar kan plötsligt se en graviditet som en krigsförklaring, släktingar och tidningsrubriker skräms. Resultatet verkar vara att vad som redan av naturliga skäl är stort för unga kvinnor har blivit laddat och på gränsen till riktigt läbbigt. 

Jag är själv glad att jag “skaffade” de där barnen när jag bara hunnit vara fertil i lite mer än halva mitt liv dittills. Det anses tidigt i vår kultur. Jag tänkte att det var bra att göra medan huvudet och kroppen fortfarande är ganska rörliga, innan man blivit för van vid att ha det för bekvämt. Jag hade en idé om att man ändå sällan gör något jätteviktigt mellan tjugo och trettio, att man lika gärna kan ta de åren till att hetsa fram mognad genom att bli ansvarig för andra. Och kanske tyckte jag att det var slöseri med levnadsår att tillbringa dem ensam. 

Men, nä, jag ser inte valet att skaffa barn, eller tidpunkten för det, som direkt “rätt”, eller “fel”. Barn är bra när de än kommer, och på något sätt verkar man magiskt nog bli redo när det än är dags. Vad omvärlden är redo för är en helt annan sak. 

***

Läs även: "Dina föräldrar beter sig omänskligt"

Läs även: "Visa sympati för din knäppa svärmor"