”Vuxenvärldens förväntningar på nyfödda är ibland vanskligt ställda”

Jag har blivit mamma för några månader sedan och verkar ha fått en high need baby. Dina tips för att orka?

”HNB” är ett ganska nytt begrepp som beskriver bebisar som har svårt att sova själva, som tar tid på sig att komma till ro, som nästan jämt vill bäras och ammas. Det är väldigt krävande för mamman, då oftast övriga anknytningspersoner är rätt ointressanta för den här bebisen och hela hennes liv måste byggas runt att ha en bebis klistrad mot sin kropp. 

Det är dock så att även om små barn precis som alla människor varierar i temperament så är vuxenvärldens förväntningar på de nyfödda ibland vanskligt ställda. Bilden av en föräldraledighet är ofta att komma i form och vila upp sig efter en lång och jobbig graviditet, att kunna sitta med en barnvagn på behörigt avstånd på en uteservering, och att – såklart! – göra sig redo för att komma tillbaka till sitt självständiga jobbjag inom det första året. 

Detta är dock inte vad många bebisar, som inte har någon aning om vilken samtid de föds in i, är intresserade av. Jag brukar därför i stället ge rådet att inte vänta sig att det alls ska gå att lägga ner barnet de första 3-4 månaderna, komma överens med tanken på att vara det lilla däggdjurets primära trygghetskälla de första tre åren. Det är inget fel på bebisens high needs eller din lyhördhet för dem, det tyder på goda instinkter hos er båda, utan på vår tids överindividualistiska idéer.  

Det jobbiga brukar vara att känna sig ensam med en stor uppgift, eller inlåst och isolerad av alla behov. Så se till att lära dig hur du kan ta dig runt och träffa människor ihop med ditt barn. Skit i vagnen om det inte fungerar, förvänta dig att bära överallt. Öva på att amma var som helst, ta in världen men på era villkor. Och njut medan det går, vissa väntar en livstid på den nivån av närhet.