Varför avgår utrikesministern – egentligen?
Alla politiker vill inte fotas stup i ett.
Toppbild: TT
Att en minister aviserar sin avgång är inte unikt i världshistorien. Men att det skulle bli utrikesminister Tobias Billström (M), som lät meddela det på X en sen eftermiddag mitt i en mandatperiod, har väckt förvåning. Inte stillades nyfikenheten av att Billström i inlägget skrev att vad han framöver ska göra fortfarande är ”öppet”.
Genast drog spekulationerna igång. Väntar något stort uppdrag längre fram, ett jobb som kan kräva viss distans till hans politiska roll? Eller beror avgången, som Expressen snabbt ställde frågor om, på konflikter mellan Billström och statsminister Ulf Kristersson?
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
En del teorier är av det lustiga slaget. Aftonbladets My Rohwedder skriver att Billström blev ”sur” av att ”omseglas av sin rampljusglade statsminister”. Billströms avhopp skulle alltså, enligt kommentaren i Aftonbladet, ha berott på att Kristersson – och inte Billström – fick skriva under Sveriges Natoansökan och därmed glänsa med USA:s utrikesminister Antony Blinken.
Säga vad man vill om Billström, men till skillnad från många andra ministrar har han haft den goda smaken att inte överdriva postandet av egofoton i sociala medier. Inga skrytsamma träningsbilder så långt ögat kan nå.
Om Billström nu vore så ömfotad att han säger upp sig för ett fototillfälle borde han rimligtvis ha avgått med buller och bång när hans förre chef Fredrik Reinfeldt offentligt kritiserade honom. Det var som migrationsminister i alliansregeringen Billström nämnde det då förbjudna ordet ”volymer”, varpå Reinfeldt sågade sin minister inför öppen ridå.
Då hade möjligtvis ”sur”, till och med väldigt sur, passat sig.
Mina misstankar går åt ett annat håll. I ett inlägg på Instagram skriver Ulf Kristersson att Billström kommer att ”göra stor professionell nytta i många år framöver”. Kristersson nämner i sammanhanget ord som ”näringsliv” och ”utomlands”. Sveriges Natoförhandlare Oscar Stenström visade sig ha fått ett toppjobb inom Wallenbergkoncernen, huvudägare i försvarskoncernen Saab, när han fortfarande var anställd på utrikesdepartementet (DN, 11/9 2023). Inte särskilt snyggt. Om även Billström är på väg till något ”känsligt uppdrag” kan det vara smart att ha bättre tålamod än Stenström.
Politiskt kommer Billström för alltid förknippas med Sveriges Natoprocess. Till skillnad mot tidigare, när Sverige skulle glänsa som humanitär stormakt och föra en ”feministisk utrikespolitik”, har Billström fört en lågmäld realpolitisk linje. Prat om principer och mänskliga rättigheter har det inte varit tal om. Trist, kan vi Erdoğan-kritiker förvisso tycka. Men just regeringens hantering av Nato-processen har varit hyfsat uppskattad av väljarna. ”Natomedlemskapet är årets stora trofé för regeringen”, som det uttrycktes i en tidningsrubrik.
Det kan existera en personkonflikt mellan Billström och Kristersson, och ett välavlönat uppdrag som lurar runt hörnet. Vi får väl se. Ett missat fototillfälle med Antony Blinken beror hans avgång åtminstone inte på.
Toppbild: Utrikesminister Tobias Billström, till höger, sur?
***
Läs även: Halvtid för regeringen
