Auktoritet? Lär dig svenska

För många år sedan jobbade jag på Tensta vårdcentral. Då och då mötte jag människor som ville ha intyg för att slippa gå på SFI-undervisningen.

Jag minns särskilt ett samtal med en man i 40-årsåldern. Varför ville han inte lära sig svenska? Hans förklaring var att språkkunskaperna inte gav större chanser att få jobb. Men han hade fyra barn. Jag förklarade för honom att förutsättningen för honom för att vara herre i sitt eget hus var att behärska det svenska språket:

»Tror du att barnen kommer att ha respekt för dig om du ena dagen ber om tolkhjälp på vårdcentralen och nästa dag säger vilken tid barnen ska vara hemma?«

Det argumentet bet. Han lovade lära sig svenska och han kom aldrig tillbaka för några intyg. Invandrarföräldrar måste få klart för sig att om de vill ha kvar sin föräldraauktoritet i det nya landet måste de ta makten över det nya språket.

De senaste bilbränderna i Malmö och även i andra städer har fått mig att återigen börja fundera på föräldraauktoriteten. De vanliga förklaringarna är misslyckande i skolan, hög arbetslöshet både bland de unga själva och bland deras föräldrar samt ungdomars svaga självbild. Jag tror att svag föräldraauktoritet och otydliga barn–föräldraroller är en viktig och förbisedd del av förklaringen till att pojkarnas missnöje slår över i våld och skadegörelse.

Genom  åren har jag pratat med poliser som inte förstår hur föräldrar i till exempel Tensta kan låta små pojkar vara ute sent på kvällarna. Det poliserna inte vet är att barnen utnyttjar föräldrarnas svaga auktoritet och dåliga kunskaper om det svenska samhället. Om polisen till exempel följer en tonåring hem sedan han begått någon förseelse förklarar pojken för sina föräldrar att han är oskyldig; det är den svenska rasistiska polisen som är ute efter alla invandrare.

När svenskfödda föräldrar sätter rimliga gränser för sina barn vet både barnen och föräldrarna att ingen utomstående kommer att ifrågasätta reglerna. Båda parter känner till vad som gäller i samhället: man får inte slå barn och barn får inte vara ute sena nätter.

När invandrarföräldrar vill sätta gränser för sina barn finns inte det samförståndet. Föräldrar får all information om det svenska samhället via sina barn och barnen kan använda okunskapen till sin fördel.

Jag har träffat föräldrar som klagar över att så fort de sätter gränser för sina tonårsbarn hotar barnen med att gå till polisen eller socialen. I stället för att slå näven i bordet vänder föräldrarna sin ilska mot det svenska samhället som har tagit ifrån dem ansvaret som föräldrar.

Ett annat problem är det olika synsättet på barns utveckling och vid vilken ålder gränser ska sättas. I kulturerna i till exempel Mellanöstern, Pakistan och Nordafrika, får barnen stor frihet när de är små, och får bestämda regler först i 12–13-årsåldern. Föräldrarna sätter gränser när barnen förstår att de nu kommer in i vuxenvärlden.  Så länge som alla ungdomar i omgivningen har samma regler ifrågasätter få dem. Föräldrarna kan känna sig trygga även när ungdomarna är utanför hemmet.

När familjerna har flyttat till Sverige blir denna metod problematisk, eftersom gränserna här sätts i omvänd ordning. Svenska föräldrar är tydliga redan när barnen är små, men ju äldre barnen blir desto mer frihet får de. När barnen kommer i tonåren accepterar mamma och pappa att de gör revolt. Tonåringarna får större frihet för att som vuxna kunna hitta sin plats i samhället.

Även om frigörelsen kan bli nog så stormig så litar de flesta föräldrar på att de har överfört sina normer om vad som är rätt och fel på barnen, och barnen går ut i ett samhälle som de vuxna känner någorlunda väl.

Om vi ska få bukt med bilbränder och andra protestbrott måste poliser finnas på platsen för att störa de kriminella gängen och hindra dem från att rekrytera pojkar. En nödvändig förutsättning för att det ska fungera är att polisen, men även socialtjänst och lärare får kunskap om hur barnen kan utnyttja föräldrarnas bristande kunskaper om det svenska samhället. Invandrade föräldrar måste tidigt få klart för sig hur avgörande svenska språket är för att de ska kunna upprätthålla sin auktoritet.