Det rättsliga orådet
»Varför gjorde man inte djurförsök innan man gav sig på att operera människor?« frågar många i svallvågorna av Macchiarini-skandalen. Svaret är att djurförsök hade avslöjat det biologiskt orimliga i projektet. Faktiskt utförde Macchiarinis medarbetare några råttexperiment på KI där djur dog i kvävning utan adekvat smärtlindring, medan upprörd djurhuspersonal försökte tillkalla ledningens uppmärksamhet. Macchiarini själv utförde däremot sina dödliga experiment på människor.
Njurar och många andra organ kan i dag transplanteras med goda resultat. Den donerade njurens blodkärl sys ihop med motsvarande kärl hos patienten och blodflödet slås på. Organet kan fungera i decennier, fast man måste äta immunhämmande medicin för att hindra avstötning.
Men just luftstrupen – trakea – är nästan omöjlig att transplantera. Den försörjs nämligen inte av ett eller några få större blodkärl. Trakea består av slemhinnetäckta broskringar som var och en försörjs av ett pyttelitet blodkärl; inte ens den skickligaste kirurg kan skarva ihop så små kärl mellan organet och patienten. Och utan blodförsörjning dör vävnaden.
Bristen på fungerande teknik för trakeatransplantation gav Paolo Macchiarini en möjlighet att experimentera på desperata patienter. Han påstod att en fungerande luftstrupe kunde framställas ur dött material. Som ett plaströr. Eller ett broskskelett som framställts genom att en strupe från en avliden rensas från levande celler.
Det magiska tricket var att bada röret (av brosk eller plast) med benmärgsceller och några tillväxtfaktorer. Då skulle stamceller från benmärgen bygga upp en fungerande, levande luftvägsslemhinna.
Benmärgen innehåller förvisso stamceller som bildar de röda och vita blodkropparna. Men de bildar inte de epitelceller som bekläder luftstrupen. Vissa epitelceller har flimmerhår, cilier. Andra bildar ett tunt slemlager där bakterier, virus, och annat skräp fastnar. Genom att cilierna slår synkroniserat förflyttas slemlagret mot svalget där det sväljs ner och mikroorganismerna avlivas av magens saltsyra. På detta sätt hålls luftvägarna praktiskt taget sterila, trots att varje andetag för med sig mikroorganismer.
Man kan i dag inte få fram en fungerande luftvägsslemhinna på konstgjord väg. Och även om det hade lyckats, återstår problemet att få till en fungerande blodförsörjning.
Macchiarini förfalskade och förskönade sina resultat och byggde upp ett luftslott som förvånansvärt många duperades av. Medan hans patienter, i avsaknad av fungerande självrensande luftvägsslemhinna, drabbades av svåra infektioner. Infektioner ger inflammation, som sakta tuggar sönder vävnaden och gångar kan bildas, till exempel mellan luft- och matstrupen. Någon patient dog snabbt, kanske av blödning, de flesta under utdraget lidande.
Centrala etikprövningsnämnden har fällt Macchiarini för forskningsfusk och han har också polisanmälts för misstänkt vållande till död eller kroppsskada. Men den utredningen har lagts ner – åklagarna menar att det inte kan bevisas att Macchiarinis experiment påskyndat patienternas död.
Nu står det klart att åklagarna fått hjälp av två medicinska experter som utsetts av Socialstyrelsens rättsliga råd. Professor Michael Olausson och docent Hasse Ejnell, båda från Göteborg. Erkänt skickliga kirurger med omsorg om sina patienter.
Ejnell utförde en operation i Göteborg med en strupe från en avliden som rensades från sina celler och badades i patientens benmärg och tillväxtfaktorer. Patienten fick snabbt en svår svampinfektion. Tre veckor senare fick han hjärtstillestånd och dog. En utredning beställd av Sahlgrenska universitetssjukhuset riktade kritik mot att tillstånd inte inhämtats från forskningsetisk kommitté och Läkemedelsverket. Ejnell och Olausson har skrivit en artikel om operationen. Den labforskare som »stamcellsbadade« trakean utreds av Göteborgs universitet för bildmanipulation, bland annat i den aktuella artikeln som nu dragits tillbaka. Vidare har Olausson fällts för oredlighet i forskning då han utfört andra operationer där »stamcellsbehandling« ingår, trots att han nekats etiskt tillstånd.
Det är högst oroväckande att Socialstyrelsens rättsliga råd, bland landets 34 000 läkare, lyckats välja just de två som utfört liknande operationsmetoder som Macchiarini. Det är inte rimligt att begära att de neutralt ska kunna värdera sådana operationer. Hur tänkte egentligen ledamöterna i Rättsliga rådet?
Läs mer av Agnes Wold
