Agenter och hemorrojder

Att romaner numera är så förtvivlat tjocka gör litteratur till en farligt uppslukande hobby. Jag vaknar yrvaket blinkande in i 2011: va, är det redan nästan mars? Mina inre bilder av de senaste åtta veckorna domineras inte av svenskt snökaos och arabiska revolutioner utan av kylan och skiten i Solkungens Versailles, av engelska puritaner med hatt och handelshus, av statliga pirater som kallas privateers, av alkemisters brandfarliga laborationer och hednisk Walpurgisnacht på ett tyskt blåkulla, av herrarna i the Royal Society och grundforskningen som byggde vår värld.

Neal Stephensons genre är äventyrsromanens, men hans kunskap är som de franska encyklopedisternas. Hans så kallade barocktrilogi från 2003–2005 (»Quicksilver«, »The Confusion« och »The System of the World«) var så tjock att den nu även finns tillgänglig i åtta något mer lätthanterliga band. Det är där jag har varit i vinter, i tiden då två av mänsklighetens sannolikt största intellekt – Newton och Leibniz – konkurrerade kring genom­brott som skulle föda hela vår värld. Stephenson väver in differentialkalkyl, ekonomisk teori och puritansk metafysik bland peruker, korsetter, hemliga agenter och hemorrojdhumor. Här hänger allt ihop: feodalsamhället med kolonialismen, handels­kompanierna med borgarklassens politiska väckelse, Europa med resten av världen intellektuellt och geografiskt.

Dessutom klargörs en historia jag gärna hade hört redan i skolan, den om finansmarknadens, börsens och det moderna bankväsendets begynnelse. Om hur pengars värde frikopplades från metallens i mynten, hur papperspengar, kredit och en gryende världshandel förändrade hela verkligheten på mindre än en generation. Och hur den processen hängde ihop både med religiösa minoriteters övertygelser och med vetenskapliga landvinningar. Först: en absolut värld där social ordning, religiös tro och ekonomiskt värde var konstanta och där sjukdom betydde död. Sedan: en värld där endast vetenskapliga sanningar är absoluta, och allt annat därmed förhandlingsbart, i människans makt. Ordet revolution byter betydelse från att ha beskrivit gudomligt abstrakta cirkelrörelser, som himlakropparnas, till idén om ett samhälleligt omdanande, en människokollektivt driven förändring.

Vi brukar säga att en fungerande demokrati förutsätter historisk kunskap. Det roar mig att det krävdes en äventyrsroman för att få mig att fundera över vilken kunskap, vilken överblick, som är viktigast för att till exempel ta ställning till etiska frågor kring teknologisk forskning. Även vi som faktiskt hade historia i skolan drogs ju med en läroplan i kronologiska sjok, nedtyngd av arvet från den konunga- och fältslagsorienterade historieskrivningen.

Men 1900-talet kan inte bara förklaras med två varma och ett kallt världskrig. Och min bild av revolutionerna år 2011 förändras om jag betraktar mänskliga rättigheter inte som ett självklart ideal utan som en historisk konstruktion sprungen ur specifika kulturella sammanhang. Vad är den teknologiska världsbildens historia? Hade en gymnasiekurs om sjukdom, åldrande, död och hygien genom tiderna hjälpt mig förstå Egyptens demografi i dag? Är sådant mer eller mindre viktigt än att veta vilka som dansade på Wienkongressen?

Med all världens kunskap tillgänglig i telefonen börjar jag min fortbildning med att ladda ner lite gratis Locke och Hobbes. Det tar 15 sekunder, vilket skulle tillfredsställa mannen som formulerade planen på 1600-talet för att samla all världens kunskap i en kraftfull beräkningsapparat – och som beskrev hur binär kod gjorde det möjligt. Han hette Gottfried Leibniz.