Alla dessa katastrofrubriker – läs med kritiska ögon

300 000 smittade. Per dag. 

Så löd rubrikerna om smittspridningen i Norge. Herregud – det är ju som diger­döden och spanska sjukan sammanslaget.

Man behöver inte vara mattesnille för att snabbt räkna i skallen. Norge har drygt fem miljoner invånare. Alltså skulle hela befolkningen smittas av coronaviruset på 17–18 dagar.

Troligt?

Så här i slutet av december känns inte 2021 som något lysande  år. Andra, tredje och nu fjärde vågen av det för många dödliga viruset har drabbat världen.

Klimathotet tickar på. 

Och världens ledare på FN:s klimatkonferens i Glasgow – faktiskt, vem hade trott det? – enades om ett lägre mål för uppvärmning, 1,5 grader istället för tidigare 2 grader. Men rubrikerna fortsatte handla om »domedagsglaciärer« och att Kina och Indien svek i sista sekund, som vanligt. Dessutom lägger Putin in veton mot FN-resolutioner, förstås.

Jo, visst funkar journalistik så här. Det är svårt att göra rubriker på nöjda, positiva forskares kommentarer om klimatmötet. Medierna ägnar inte tid åt typ: solen gick upp i dag igen och det finns fortfarande mat på Ica så det räcker till alla. 

Men som mediekonsument måste man läsa om katastroflarmen med kritiska ögon.

Under kalla kriget frossade journalister i kärnvapenhotet. Kriget som skulle utplåna mänskligheten skulle drabba oss precis när som helst. Artiklarna illustrerades allt som oftast med en klocka – fem i tolv … tick, tack, tick, tack. 

Många av oss som var unga hade tokångest. Mina föräldrar tröstade mig, till skillnad mot vad vi nu gör mot de unga: Det är bra att du har ångest! Sluta skolan och gå ut på gatorna istället!

Tips: vi kanske kommer att utplånas. Men orsaken kommer inte att vara ett kärnvapenkrig, ej heller uppvärmningen av klotet. Och knappast av covid-19.

Vi får gruva oss för asteroider eller helt nya äckliga virus istället.

God jul!