Alla gillar olika – även muslimer

När jag var liten hörde jag en historia om en avlägsen släkting som hade gift sig med en kvinna från Serhedé, ett län i Turkiet vid gränsen till Iran. När islam expanderade nådde bara en liten skärva fram till Serhedé. I generationer har människorna där levt sina liv som troende muslimer, utan närmare kunskap om islams innehåll och riter. Så även vår ingifta släkting.

Under ramadanmånaden kom vår släkting varje dag hem med mat och sötsaker som skulle sparas till den stora ramadan, eller underförstått till slutfesten Eid, ungefär som om en svensk skulle säga »till jul«. Ett par dagar före festen kom som vanligt atarok, försäljare, med sina tyger och smycken. Den försäljare som kom till vår släktings by hette just Ramadan. Ropet gick genom byn »Ramadan har kommit, Ramadan har kommit«. Alla kvinnor sprang ut för att handla.

Även vår ingifta släkting sprang ut. Men inte för att köpa någonting, utan för att meddela herr Ramadan att han måste komma förbi och hämta allting som hennes man hade sparat åt honom. Ramadan blev förvånad, men samtidigt mycket glad. Han tog kalasmaten och gick.

På kvällen när vår släkting kom hem med ännu mer mat och som vanligt bad sin fru att spara det till ramadan, sade frun »Tyvärr, det är försent. Herr Ramadan har redan varit här och hämtat allt«.

Jag tänker ofta på denna historia när jag hör Jimmie Åkesson tala om den muslimska kulturen som en enda sammanhållen kultur som hotar svenska värderingar.

Det finns uppskattningsvis 1,5 miljarder muslimer i världen. Islam är den dominerande religionen i länder med vitt skilda kulturer, språk och historier, från Marocko i väster till Indonesien i öster. Dessutom finns det muslimska minoriteter i snart sagt alla jordens länder. För befolkningen i Turkiets byar är kulturen i Istanbul lika främmande som den i Stockholm och för befolkningen i de kurdiska byarna är turkiskan lika främmande som engelska, eller franska, eller något annat världsspråk.

Skiljelinjerna går inte bara mellan moderna storstäder och traditionell landsbygd. Kurdiska, gifta kvinnor i byarna som inte kan tänka sig att visa sig barhuvade, skulle nog inte anse sig tillhöra samma kulturkrets som kvinnor på landsbygden i Bangladesh i deras färgsprakande saris och bar mage.

Vår tolkning av religionen är färgad av våra olika kulturella bakgrunder. När svensk media försöker ge en enhetlig bild av islam är det därför lika befängt som att ge en enhetlig bild av kristendomen. Skulle vi fråga en rysk ortodox präst som aldrig har satt sin fot i Sverige om hur kristna tänker, så skulle inte många svenskar känna igen sig.

Det är inte bara icke-muslimska politiker och journalister som behöver få insikt i bredden av olika muslimska trosuppfattningar. Även unga muslimer i Europa som inte känner till den strid som alltjämt pågår mellan fundamentalister och sekulära muslimer i de muslimska länderna, behöver få veta att det finns många olika sätt att förhålla sig till sin religion. Om ungdomarna fick hela spektret av åsikter klart för sig, skulle fundamentalisterna framstå som de ytterlighetsfigurer som de är. Inte som de enda alternativen.

Så länge som de muslimska fundamentalisterna tillåts representera alla muslimer kommer de att, tillsammans med sverigedemokraterna, dominera och styra integrationsdebatten och tillsammans frammana bilden av en skarp skiljelinje mellan kristna och muslimer. Vi som tar avstånd från deras idéer måste höja våra röster och måste klargöra var skiljelinjen går i samhället. Den går inte mellan kristna och muslimer. Den går mellan dem som står för tolerans och vill hålla ihop samhället och dem som vill splittra samhället genom att underblåsa intolerans och fördomsfullhet.

Var och en som läser nedanstående sura inser att de fördömande fundamentalister som har framträtt i media, knappast ens har rätt att kalla sig muslimer:

»Gud befaller att rätt och rättvisa skall råda människor emellan och befaller dem att göra gott och att vara givmilda mot de närmaste och Han förbjuder alla skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft och allt som innebär en kränkning av andras rätt.« (Sura 16:90).

Att kränka en kvinna genom att spotta på henne för hennes klädval, som sker i vissa bostadsområden, är en skamlös handling av fundamentalisterna.

För övrigt har ramadan pågått i snart tre veckor och tisdagen den 5 juli är den stora festen. Till mina vänner vill jag säga att jag inte har gett bort kalasmaten och önskar alla eid mubarak.