Alla vill inte med
Att stå utanför har aldrig, annat än av poeter, beskrivits som något positivt i Sverige. Det var det Moderaterna förstod när de för tio år sedan – i samma valrörelse som Socialdemokraterna trumpetade »alla ska med« – började använda begreppet »utanförskap« på längden och tvären.
Men hur gör man i en verklighet där »utanförskapet« inte bara är en passiv olycka, utan i någon mån också blivit ett aktivt val? När allt fler väljer att försvinna ur alla register, utom den möjligen ofrånkomliga folkbokföringen? Lasse Granestrand har gett sig ut på jakt efter det ökade antal människor som finns utanför det registrerade utanförskapet. Det blev en krokig väg genom ett Myndighets- och mediesverige där ordet »samverkan« har blivit ett tomt mantra.
Det fanns många skäl att beundra Kjell Albin Abrahamson. Hans djupa kunskaper, hans självständighet, hans medmänsklighet och hans antikommunism, för att nämna några. Jag kommer nog aldrig att lyssna på »Ring P1« igen. Kjell Albin var den ende som gjorde den programidén – som lyckas vara insmickrande och mästrande på en och samma gång – uthärdlig.
För bara några veckor sedan kunde man höra Kjell Albin i radio, där han förklarade det politiska skeendet i Polen. Han gjorde det baserat på gedigen historisk och kulturell kunskap. Udden var riktad mot alla som, utan särskilt intresse för landet, använder Polens inrikespolitik som ett redskap för att markera sin egen förträfflighet. Jag tror att man kan säga att Kjell Albin var förbannad på den arrogansen: att använda en kulturnation som en simpel åsiktsboj att runda, för att vinna enkla poäng hos sina polare.
Utan Kjell Albin Abrahamson blir det nog, tyvärr, mer av sådan politisk söndagssegling.
Svenskar förbiser regelmässigt de nordiska grannarnas erfarenheter. Det är helt enkelt dumt. Vi har mycket mer gemensamt med de andra nordiska länderna än med till exempel USA, både vad gäller problem och möjliga lösningar. Här på Fokus gör vi vad vi kan för att förbättra kunskapen om vad som sker i Norden. I veckans nummer jämför Yrsa Stenius det »politiskt pryda« Sverige med Finland. Trots att den finska regeringen inte är något att yvas över vinner vårt grannland.