Jag får lust att krama Stefan Löfven
Toppbild: TT
Aldrig. Handlat. På. Nätet?!
Marken skälvde. Tänk om någon engelskspråkig person skulle twittra ut detta skamliga för resten av världen? Last night in Sweeeden, statsministern köpte reservdel till rakapparat: är internetanalfabet (sic). Saknar streaming i blodet. #u-land #notsocool #svpol
133 tkn. Publish and be damned.
Enter.
Statsministern är det digitala utanförskapet. Han är visserligen bara 63 år, men påminner ändå en del om den grupp svenskar, 76 år och äldre, som inte använder internet. 27 procent av dem gör inte det. De handlar i gallerior där det finns fysiska butiker, sätter frimärken på saker, blir inte integritetskränkta om någon ringer dem i telefon utan att ha gjort upp om det i DM innan. Ett liv förvisat till nätet är för dem en katastrof.
Jag får plötslig lust att krama statsministern. Han är som min pappa, han är allas våra tafatta gamla farsor; de där som bläddrade lustfyllt i Clas Ohlson-katalogen under en långsittning på toaletten, de som SKRIVER MED VERSALER PÅ FACEBOOK-VÄGGEN, HEJ-HEJ BRITT-MARIE FINT VÄDER I DAG!!!!!
»Den som inte vill eller kan e-handla [reservdelar till rakapparaten] har inget annat val än att gå till butiken, med smittorisk som följd« står det i den rapport om digitalt utanförskap som Internetstiftelsen släppte sommaren 2020, men som inte fick tillnärmelsevis så mycket uppmärksamhet som den borde ha fått. Statsministerns kritiserade reservdels-inköp kan förhoppningsvis ändra på det.
Anna Gullberg: Vad gör ett isolerat år med våra tonåringar?
Av dem som faktiskt använder nätet är det långt ifrån alla som fullt ut är digitala. De kanske läser nyheter och surfar runt, och har fått barnbarnens hjälp med ett mejlkonto, men därifrån till att ansöka om bygglov, göra bankärenden, sköta vårdkontakter och beställa mediciner finns något oöverstigligt.
Det är den här gruppen äldre som suttit inspärrade i snart ett år, i väntan på att pandemin ska vara över.
När vi normalisar streamat, livesänt, chattat, zoomat, meetat, foodorat och tankat på vårt dopaminunderskott med att klicka hem alldeles för mycket skräp från Kina har de haft hjärtklappning över att ens behöva skaffa bank-id, Ica-appen och inloggning till lokaltidningen som inte längre kommer i brevlådan.
Rapporten visar att i gruppen 76 år och äldre behöver 2 av 3 hjälp med att skaffa ett streamingabonnemang, och 6 av 10 med att skaffa mobilt bank-id, som är nyckeln till hela tjänsteinternet, allt det myndighetsrelaterade. 60 procent av våra äldre klarar alltså inte det på egen hand. Lägg därtill att icke-svensktalande inte ens ingår i undersökningen.
Trots vår besatthet av klyftor i det svenska samhället är det här en vi sällan pratar om. Ändå är den på sätt och vis mer avgörande för hur vardagen fungerar.
Anna Gullberg: Så blev omläggningen av buss 76 sprängstoff i radion
Pandemiåret har varit lite stressigt i min roll som servicetekniker åt den icke-digitaliserade delen av familjen. Apple-id, molnet, e-postkonton, bank-id, swish, systemuppgraderingar – allt obegripligt som bara inte funkar.
Pappa sätter sig i bilen och åker fem mil med sin gamla PC för att jag ska starta om wifi. Mamma gråter av glädje när hon äntligen loggat in i banklabyrinten i min mobilskola. När vi besöker svärmor sträcker hon ut handen genom ytterdörren, jag får en iphone i en plastpåse i stället för en kram. Det här med mejlen. Det funkar inte. Och så piper det hela tiden.
Varför ser jag inte Facebook längre?
Hjälp oss!
Att »svenskarna nu är ett nästan helt uppkopplat folk där 93 procent använder internet varje dag« är en falsk sanning som riskerar att kraftigt underskatta svaga gruppers digitala utsatthet, för att använda populär terminologi.
»Vad gäller behovet av digital hjälp ser vi stor skillnad mellan de som använder internet dagligen och de som sällan gör det, men också vad gäller ålder, utbildning och inkomst«, skriver Internetstyrelsen.
Låg utbildning, låg inkomst, ensamstående, och gles- eller landsbygdsbo. Där har du din digitalt utsatta svensk. Hon som behöver ta del av sin samhällsinformation i tryckt format, levererat i den fysiska postlådan. Postnord, ni vet? Tyvärr bor den digitalt utsatta svensken i en no-go-zone dit varken polis, räddningstjänst eller post når fram i tid.
I arbetarklassregissören Ken Loachs film I, Daniel Blake (2016) får den arbetslöse äldre mannen livet krossat som en följd av sitt digitala utanförskap och samhällets omöjliga krav. »I am not a blip on a computer screen or a national insurance number, I am a man«, påminner han.
17 procent av samtliga svenskar, oavsett ålder, behöver hjälp med att skapa ett e-postkonto. Vi sviker dem.
