Offren deltar aktivt när de bästa bedragarna drar fram
Toppbild: TT
Människor drogs till hennes charm och skönhet. Bakgrunden var färgstark och fantasieggande – en mamma som fötts i koncentrationsläger och blivit krigskorrespondent, gamla pengar, europeisk adel, slott och herrgårdar i Frankrike.
Joanna var välformulerad och sofistikerad.
Inte undra på att så många var beredda att satsa sparpengarna på konstprojektet som skulle göra alla rika. I det forna hemlandet Polen, och i södra Sverige, där Trelleborgsbon blev en celebritet, såldes konst för miljarder. Konst som inte fanns. Och Joanna – hon fanns inte heller på riktigt. Allt det där spännande var bara en del av den jättelika bluff hon iscensatte, ett av de största pyramidspelen någonsin i Sverige.
I dag är hon och sonen begärda i konkurs med skulder till kronofogden på över 130 miljoner kronor. Men det är bara en liten del. I Polen pågår en brottsutredning om stora delar av de försvunna miljarderna. Joanna är spårlöst försvunnen, av allt att döma gömmer hon sig i tropiskt klimat.
Sydsvenskan avslöjade de misstänkta bedrägerierna, och i dagarna släpptes en podcast på Spotify som handlar om den smått osannolika historien.
En parallell till Segelström är historien om ryskan Anna Sorokin, känd som Anna Delvey, den mystiska arvtagerskan på Manhattan. För ett par månader sedan släpptes hon från fängelse för de bedrägerier hon dömdes för sedan hon blåst stora delar av New York-eliten på stora summor.
Hennes entré tillbaka in i samhället är allt annat än blygsam. Tatler gör ett stort porträtt av 30-åringen, som flyttat direkt från fängelsecellen till vad som beskrivs som en »ultraluxuös NYC-våning där hon smider nya storslagna planer«. I de senaste designerkläderna låter hon sig fotograferas för det prestigefyllda magasinet; och tar obekymrat för sig av allt som erbjuds gratis, inklusive att se till att stajlisten ger henne en gratis klippning innan hon lämnar fotograferingen.
»Åklagarens jobb var att få mig att se skyldig ut, men alla var bara upprörda över hur berömd jag blev«, säger hon nonchalant i Tatler.
Nu blir det en Netflixserie om hennes liv, en realityshow, en klädkollektion och selfies till försäljning. Hon är bedragerskan som tjänar pengar på att ha varit en bedragare, den ultimata framgången. På bilderna bär hon Alexander McQueen-sneakers och de solglasögon från Celine som blivit en del av hennes fejkade trustfund kid-varumärke.
Varför faller vi för sådant här, om och om igen?
Är det inte en Segelström eller en Delvey så är det en nigeriansk prins som mejlar om ett arv han inte kommer åt, en tjusig militär på Facebook som söker en hustru. Eller så är det en amerikansk dokusåpakändis som blåser staten på skattemedel och berikar sig själv – men lyckas få mer än halva USA:s röstande befolkning att tro att han är en folkets man, trots att precis allt talar för motsatsen.
Bedragare finns överallt, och med sociala medier är möjligheten att luras större än någonsin. Även om vi blivit mer tränade i att känna igen en fejkad yta, en photoshoppad bild på en alltför voluptuös kroppsdel på Kim Kardashian, så kan människor som uppfinnaren och Silicon Valley-prinsessan Elizabeth Holmes, eller kirurgen Paolo Macchiarini, blåsa människor med förödande konsekvenser för både liv och hälsa.
Roten till ett framgångsrikt bedrägeri är gott självförtroende, och förmågan att få andra människor att tro blint på ens förmåga, egenskaper som händelsevis smäller högt även i politiken. På engelska heter bedragare conman, en förkortning av confidence man. Det är en speciell konstform som bedragarna bemästrar.
Psykologen Maria Konnikova skrev bestsellern The Confidence Game.
Vem blir bedragare? Konnikova menar att det som kallas den mörka triaden spelar in, människor med drag av psykopati, narcissism och machiavellianism. Det gäller att få andra att tro på dig, men också att ha en överdriven tro på dig själv, och att inte tveka att använda övertalning och bedrägligt beteende för att lyckas.
I den digitala eran är bedrägerier lättare än någonsin. Den ömma punkten, sprickan i din sköld, den hittar bedragaren på sociala medier.
Konnikovas forskning visar att offren alltför ofta är aktiva deltagare i det egna bedrägeriet. Oftare än man kan tro så är det inte ens en brottslig handling i botten. Den bästa bedragaren stjäl inte, du ger med glädje bort dina pengar, din tid, ditt förtroende eller din röst. Och efteråt vill vi helst glömma bort att vi blivit blåsta.
