Anton Säll: Politiker kan inte motstå att få hålla blixtinkallade pressträffar

Den 16 november blixtinkallade statsministern till en presskonferens för att berätta att åtta personer är den nya normen.

Tre dagar senare blixtinkallade han på nytt till presskonferens: den här gången för att ge klartecken för lokala besöksförbud på äldreboenden.

Sju dagar senare var det dags igen, den här gången för att berätta om att Folkhälsomyndigheten kommit med en ny vägledning kring användandet av snabbtester.

Strax därefter surnade oppositionen till på Stefan Löfven. Kristdemokraternas policyansvarige, Johan Ingerö,  menade att statsministern börjat använda blixtinkallade pressträffar som ett verktyg för att styra informationsflödet. Den här gången, menade han, gjorde regeringen så för att avleda uppmärksamheten från KU-kritiken mot regeringens behandling av Preem-raffinaderiet i Lysekil.

»Att försätta opposition, medier och två viktiga myndigheter i stabsläge för att dölja eget mygel och sjabbel, det är just så förbannat omdömeslöst som det låter«, skrev Ingerö på Facebook.

Så kanske det är, även om Johan Ingerö nog överskattar hur många som har tid att kolla på tv klockan 13.30 en onsdag i november.

Mer troligt är nog att regeringen råkat snubbla över ett sätt att få lite mer uppmärksamhet än vanligt för sina utspel.

Precis så var det när kvällstidningarna i början kom på att pushar i telefonen var ett effektivt grepp. Men likt andra nya metoder att slåss om allmänhetens uppmärksamhet minskade värdet av en push i takt med att läsarna lärde sig stå emot frestelsen att klicka på länken.

Man får nog räkna med att  betydelsen av en blixtinkallad presskonferens kommer att devalveras.