Psykosen kring Ica-Stig oroar

Det var inte oväntat att Sverige skulle leta efter ett nytt nationalmysterium efter Palmegruppens antiklimax i höstas. Några dokumentärfilmare försökte veva i gång intresset kring Estoniafrågan igen, men uppmärksamheten  blåste snabbt över.

Som vanligt kom kommersiella krafter in i bilden och lyckades kapitalisera på avsaknaden av mystik i vardagen. Sverige har tappat fattningen igen, och det är Icas fel.

I helgen presenterar Ica vem som blir Loa Falkmans efterträdare som Ica-Stig. Det tidigare fotbollsproffset Glenn Hysén har tvingats gå ut och dementera att det är han som tar över, medan spelbolagen erbjuder spel på vem det kan bli. I nuläget är sång- och dansmannen Måns Zelmerlöw favorit och ett spel på honom ger 1.70 gånger pengarna tillbaka. Expressen har skrivit flera artiklar om spekulationerna och branschmedier som Resumé följer nitiskt varenda steg i reklamkampanjen nitiskt. På Facebook har flera hundra gissningar kommit in och Ica har till och med lanserat en egen tävling, där vinnaren kan få en egen roll i en kommande reklamfilm med Ica.

Psykosen är ett faktum. Pandemin har nu gått så långt att vi hellre engagerar oss i vem Ica ska betala löpande under 5–10 år för 30 sekunders tv-tid än i riktiga mysterier. All tid vi kollektivt lägger på att avkoda ledtrådar i Ica-reklamer hade kunnat läggas på att lösa verkliga problem. Vi hade redan nu haft ett svar på den allmängiltiga frågan »Varför klär sig stockholmare för en polarexpedition så fort det är en minusgrad?« eller »Förbättrades eller försämrades bilden av Skellefteå av halsduken på Kapitolium?«. Men nej, vi borrar ner oss i meningslösheter. Vi är så utsvultna på gemenskap att vi accepterar Icas tv-reklam som vår gemensamma lägereld.

Folk sa att linjär-tv var ett döende medium. Att tusentals människor tävlar om att vinna en plats i en reklamfilm på TV4 säger något annat.

Själv har jag satt 50 kronor på Suzanne Reuter. Det är faktiskt 2021 och dags för en kvinna nu.