Anton Säll: Unga är bättre än »boomers« på att skratta åt eländet

Vad gör man när det känns som att allting går åt pipsvängen? När man upplever att man inte längre kan styra över sin egen framtid och att de närmaste åren ligger i händerna på makthavare från en helt annan generation, med andra värderingar och ett annat syfte?

För oss något yngre vuxna är svaret allt oftare att man börjar tramsa på internet. Sällan tidigare har det blivit så tydligt som när president Trump beordrade att den iranske generalen Qasem Soleimani skulle dödas på irakisk mark den 3 januari 2020 och därmed satte i gång 2020-talets första stora geopolitiska konflikt.

Bara ett par dygn efter attacken hade över 500 000 inlägg med hashtaggen #WW3 postats på Instagram. En överväldigande majoritet av inläggen var skämt. Man skämtade om hur värdelös ens generation skulle vara i krig, man skämtade om vilken tur det var att alla unga redan gick på antidepressiva och därför inte kunde kallas in till militären och man skämtade om att tredje världskriget-memet både är det första memet 2020 men likväl kan vara det sista.

Många äldre kritiserade skämten. Internationella konflikter och krig är inget att skämta om, det handlar om riktiga människoliv, menade kritikerna.  Må så vara. Men de som reagerar så har nog inte riktigt förstått vad det handlar om.

Skämten är inte på någon annans bekostnad. Det är en generation som hela tiden skojar om att de mår fruktansvärt, om att de äldre generationerna har förstört allt och om att världen håller på att brinna upp. Skämten är främst på egen bekostnad, vad finns kvar att göra när allt ändå redan ser mörkt ut.

Så här kommer det att fortsätta vara. Om och när apokalypsen kommer lär unga människor ändå logga in på Twitter och skämta om hur miserabelt allt är. Humor som försvarsmekanism har fått en stor revival 2020. Kanske är det lika bra att vi bara skrattar åt eländet så länge vi kan.

Anton Säll