Använd inte Förintelsen för att kritisera Israel

Om detta må ni berätta. Ja, inte att filmen The Zone of Interest handlar om Rudolf Höss. Inte heller att han och hans familj bodde i en trevlig villa och var trädgårdsgrannar med koncentrationslägret Auschwitz som också var ett förintelseläger. Familjen Höss stortrivdes och pappa… hade nära till jobbet. Som var att döda. 

Filmen visades två gånger i bion i Borrby på Österlen. Vid båda tillfällen var salongen fullsatt. Och knäpptyst. Att dras in i den välordnade tyska familj där vardagen består av att lägga sig till med kläder som aldrig mer kommer att bäras av sina ägare, ja, förutom att äta middag och lägga barn, ger klaustrofobi. Där sitter vi fullvuxna personer som vet att vi själva är ganska så välordnade och tänker på skillnaden mellan oss och Höss och alla de andra nazisterna som verkade lyckas i sitt uppsåt att känna sig normala mot en bakgrund av utrotning. 

Om det må vi berätta och det är inte svårt att förstå filmskaparen Jonathan Glazers uppmaning. Vad hade vi själva gjort om vi varit i närheten av de brott som begicks i syfte, och också nästan lyckades, att totalt utplåna Europas judar? Hur modiga är vi, var och en av oss? Hade vi ställt oss upp och protesterat? Pratat? Skrivit? Mot bakgrund av hur få som protesterade, pratade och skrev under andra världskriget, har vi anledning att fundera. 

Den diskussion vi hittills haft i Sverige är en Understreckare i Svenska Dagbladet av litteraturprofessor Torsten Pettersson som oroar sig för att, tror jag, vår fantasi inte räcker till att föreställa sig det vi aldrig får se, i filmen nämligen misshandeln av och morden på de judiska fångarna. Han får bra svar av författaren Carina Rydberg, som just utgår från att vi tittare har fantasi nog. 

Martin Pettersson inledde sin Understreckare med: ”Förintelsen var en mänsklig katastrof bortom alla gränser för moral, känsla och vår förmåga att begripa.” 

Det är en formulering som varit vanlig ända sen omfattningen av Förintelsen blev allmänt känd. Efter 7 oktober tror jag vi borde släppa det synsättet, därför att det inte har lett till en större förmåga att förstå en förintelse trots att vi tittar rakt på den.  

Så hur såg det ut i Sverige när den största attacken mot judar, efter andra världskriget, ägt rum den 7 oktober? Vilka kände drivkraften att öppet reagera mot det groteska våldet?  

Vet ni svaret på frågan? Att Hamas kidnappade, torterade och dödade 1200 män, kvinnor och barn i Israel förbigicks med tystnad – av många.  

Hamas splittrade den svenska vänstern, i de som tog in den hårresande sanningen att det som inträffat var en terrorattack på Israel. Och så de som försvarade Hamas, ansåg att mord på civila och sexuell tortyr var legitima motståndshandlingar, eller luftade åsikten att angreppet var iscensatt av Israel självt.  

Och nu kommer vi till det som är verkligt svårt att berätta, även om sanningen kräver att vi må göra det. För attacken och Israels svar på angreppet splittrar också judarna. 

The Zone of Interest fick just en Oscar för bästa utländska film. Regissören Jonathan Glazer är själv jude. Det tar åratal att göra en film så att den skulle vara ett svar på kriget mellan Hamas och Israel är orimligt. Men i sitt tacktal på Oscarsgalan lyckades Glazer inta ståndpunkten att judiskhet och Förintelsen ”kidnappats” av Israel. Det kunde han göra genom att likställa Hamas överfall på civila med Israels svar på attacken. Dåtidens judar jämställda med Gazas befolkning. 

Det fick 94-årige överlevaren David Schaecter att gå i taket och påpeka att det är skamligt att tala för de sex miljoner judar som mördades, bara på grund av sin judiska identitet. Schaecter pekar också på tystnaden efter Förintelsen och att de överlevande judarna inte hade någonstans att ta vägen. Använd inte Auschwitz för att kritisera Israel, avslutade han sin recension av Glazers tal. 

Glazers verk och person ska hållas åtskilda. Hans film kommer att fungera i egen rätt och jag sätter större tilltro till den vuxna publik som valde att se The Zone of Interest på Borrby bio, framför Glazers verbala Oscarsvurpa.  

Om detta tänkte jag fortsätta berätta. 

***

Läs även: Bristen på anständighet spräcker den svenska vänstern

Läs även: Jag står inte ut i detta sjuka tidevarv