Är du framtidssäkrad, lille vän?

Du har väl gått din YH-utbildning? Inte det? Aj aj aj. Då ligger du i farozonen för att bli en av de massarbetslösa.

I alla fall om man får tro nationalekonomiprofessor Stefan Fölster och KTH-forskaren Nima Sanandaji vars bok »Framtidens jobb« kom i veckan. Här beskrivs en värld där 200 000 nya industrirobotar tas i bruk varje år och slår ut hela yrkesgrupper.

Det är lätt att förstå effekten på  exempelvis lastbils- och taxichaufförer när de självkörande bilarna godkänns. Men även mer kvalificerade yrken, som läkare och lärare, utmanas av artificiellt intelligenta system, menar författarna. Robottekniken skapar helautomatiserade jättefabriker där bara enstaka personer »smörjer« systemet.

Boken är snudd på obegriplig om man inte först läser Stefan Fölsters »Robot-revolutionen«, som kom i fjol. I vilken han beskriver »en oundviklig framtid«, där hälften av de jobb som finns i dag är borta inom tjugo år. På ett decennium har 50 000 nya jobb skapats i det som otympligt och, enligt Fölster, förlegat kallas IT-sektorn. Men samtidigt har automatiseringen av arbetsuppgifter lett till 450 000 färre jobb.

»Framtidens jobb« och »Robotrevolutionen« målar upp en värld av permanent massarbetslöshet, där bara en kader av de mest kreativa, specialiserade och nischade arbetarna får jobb. För de andra väntar en enorm utslagning.

Fölster och Sanandaji erbjuder i ekonomistisk övertygelse en huvudsaklig samhällslösning på problemet: Staten måste »framtidssäkra« hela utbildningssystemet så att vi får lärosäten som spottar ut exakt de studenter som näringslivet efterfrågar.

Stefan Fölster.

Visst, det är lovvärt att söka det positiva i utvecklingen, att försöka identifiera möjligheterna, vinsterna, handlingsalternativen i stället för att bara klaga och måla fan på väggen. Men Fölster kastar sig i sina båda böcker över uppgiften med en glättig, närmast enögd, optimism – ett förslag för ökad jämlikhet är robotar som aktieförvaltare, eftersom de är billigare än vanliga förvaltare kan de nyttjas av gemene man vilket kan leda till mer jämlika finansiella inkomster.  Han verkar glömma att det alltid finns andra (politiska) val. I USA stavas det just nu protektionism, efter andra världskriget hette det reglering.

Först på de två sista sidorna i »Framtidens jobb« nämns i förbigående de riktade skattelättnader och arbetsmarknadsreformer som gjort att länder som Sverige och Tyskland gått som tåget trots det senaste decenniets ohejdade automatisering och globalisering.

Alla systemskiften har sina vinnare och sina förlorare. Stefan Fölster har skrivit vinnarnas böcker. Böcker som säger att alla kan bli vinnare, om de bara kammar sig, utbildar sig, anpassar sig, hänger med och skärper sig. Om varje individ väljer att bli en vinnare så blir ju alla också jämlika!

Det är tongångar av den typ som får folk att vända sig bort från politiken. Det är inte direkt ett socialt ingenjörskap.

När Alva och Gunnar Myrdal, Stefan Fölsters mormor och morfar, såg de problem som industrialismen skapade för fattiga familjer, så skrev de boken »Kris i befolkningsfrågan« och ägnade sedan sina liv åt att fundera över hur samhället skulle korrigera dessa ojämlikheter.

Äpplet faller ibland väldigt långt från trädet.

»Framtidens jobb« ges ut på Volante.