Är man knäpp om man inte vill ha semester?
Toppbild: TT
Jag har en massa semester att ta ut, men bävar. Tycker livet fungerar så mycket bättre när man har jobb att göra och blir deppig när jag är ledig. Är jag knäpp?
Anna Björklund:
När höstterminen börjar skickas skilsmässopappren in, lyder ett gammalt medelklassordspråk. En helt vanlig barnfamilj undrar hur Systembolaget-kvittona kan ha ätit upp halva semesterkassan och om du trodde det var januari som var högsäsong för kropps- och själspanik så tänk om – det är efter folk varit långlediga som de köper flest hälsotips, berättade en kokboksförläggare för mig.
Mycket tyder alltså på att du inte är knäpp, utan att vara ledig helt enkelt är rätt dåligt för människor. Summertime sadness, säger Lana del Rey, eller den typ av platsbunden psykisk ohälsa som börjar puttra i juni när blommorna vissnar och alla rutiner rycks undan. Är det slut redan/är det inte slut snart? Vad ska jag göra nu? Hur mycket trall behövs egentligen byggas?
Mer ledigt har varit slagord sen alltid, arbetstidsförkortning diskuteras nu på allvar. Och ett strukturellt skydd mot utbrändhet och mer tid till sina kvalitativa relationer låter toppen, men är det verkligen det som brukar hända när man får göra vad man vill, eller blir det bara mobilspel och bib-drickande? Blir inte de som går i pension deprimerade, klagar inte de föräldralediga på ensamhet och tristess?
Jag blev sugen på att vara ledig när jag såg dokumentären Tryffeljägarna från Piemonte om 90-åringar som klättrar ut genom fönstret på natten för att gå mil efter mil och leta tryffel. Fritiden blir inte meningsfull automatiskt, intressen behöver underhållas, att vara ledig framgångsrikt är egentligen bara en annan sorts arbete. Ora et labora.
***
Läs även: Ta en klämmis och bit ihop
