Årets värsta dag

Det vilar en förbannelse över den 7 oktober. Det är Östtysklands nationaldag; om DDR funnits kvar hade de firat 62-årsdag efter grundandet 1949.

Hundra år tidigare, den 7 oktober 1849, dog författaren Edgar Allan Poe alldeles för ung. RAF-terroristen Ulrike Meinhof föddes den 7 oktober 1934. 7 oktober är också Heinrich Himmlers födelsedag. SS-chefen, kycklinguppfödaren och riddar­dyrkaren hade blivit 111 i dag om inte ett mindre riddarlikt självmord hunnit emellan.

Fox News-kommentatorn och gamla Iran/Contras-skurken Oliver North blir 68. (Fox News lanserades för övrigt den 7 oktober 1996). Och i dag fyller Rysslands premiärminister Vladimir Putin 59 år.

Putin har nu bekräftat det som alla, mot betydligt bättre vetande, hoppades inte skulle hända: han tänker återta presidentposten. Hans vikarie under de gångna fyra åren, Dmitrij Medvedev, har vänligheten att avlösa honom som premiärminister. Konstitutionen förbjuder någon att inneha presidentämbetet längre än två ämbetsperioder i rad. Tyvärr säger den inget om att ta timeout i fyra år och sedan göra comeback.

Efter en Zimbabweliknande valfars nästa år – komplett med tystade eller lojalt skränande medier, skrämseltaktik och »spontant huliganvåld« – har vi alltså att se fram emot Putin som president ända till 2020.

Det sägs ofta att Ryssland är instabilt och oförutsägbart, men det verkar mer handla om vår oförmåga att sluta tro på en förändring. Ryssland är nu snart lika statiskt och tungrott som Sovjetunionen under Brezjnev.

En annan sak som ofta hävdas är att Pakistan skulle vara världens farligaste land. Själv lutar jag nog mer åt kombinationen Kina och Ryssland, två länder som ständigt behöver uppfinna ideologiska motiv för sina eliters maktmonopol. Och ständigt är det nationalism, rasism och militärchauvinism som får fylla tomrummet efter kommunismen.

Putin gör inget åt de högerextrema gruppernas härjningar i Ryssland. Tvärtom underblåser han dem, precis som Kinas ledning gör så fort någon gammal gränstvist med Japan eller Sydkorea blossar upp. En gissning vore att den dagen det blir revolution i Kina eller Ryssland är det en ung, hemmaodlad ultrahöger som tar över.

På den internationella arenan gör Ryssland ofta gemensam sak med Kina, nu senast i fråga om att blockera hårdare åtgärder mot Syriens blodiga regim. Till denna klubb av diktakturförsvarare har sorgligt nog även demokratierna Indien, Sydafrika och Brasilien sällat sig.

När spridda skurkstater som Iran och Nordkorea mumlar om att ingen ska lägga sig i deras »nationella självbestämmande« är det få som lyssnar.

Men när BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) gemensamt markerar att man vill vrida klockan tillbaka till tider då staternas rättigheter var viktigare än individens får det kraftiga följdverkningar. Tillsammans utgör länderna ett ekonomiskt och geopolitiskt superblock. Två av dem har dessutom vetorätt i FN:s säkerhetsråd, och de tre övriga bedriver en intensiv kampanj för att bli permanenta medlemmar av församlingen. Globaliseringen har haft många effekter. En är att nya allianser uppstått som en dag kan bli omöjliga att stå emot.

Vår enda chans är att försöka slå in kilar i det nya maktblocket. Särskilt Brasilien borde gå att bända loss, möjligen Indien. Vad gäller Ryssland får vi nog vänta till tidigast 2024. Och hur ser landet då ut?

I dag är det femårsdagen av mordet på den ryska oppositionella journalisten Anna Politkovskaja. Skänk henne gärna en tanke. Hon dog den 7 oktober – på den dåvarande och blivande presidentens födelsedag.

Thomas Engström är författare och översättare.