Att följa eller ändra reglerna

Veckans första drag drog Vladimir. Men det var inte ett drag utan fusk. Han ändrade reglerna mitt under spelet. Förbjöd sin fängslade, torterade och sjuke rival Aleksej  hela rörelse. I egenskap av sitt lands president inviger Vladimir ofta schacktävlingar. I det spelet har reglerna varit desamma i ett halvt årtusende. Pjäser rör sig olika. Men samverkar. De tydliga reglerna frigör närmast obegränsad kreativitet.

Vladimir såg med egna ögon. I Ural pågick kampen om att möta norske Magnus i höst. Åtta kandidater. Tre av dem ryssar. En av dem hette Alexander, en orakad veteran, rosslig av cigaretterna han gick ut och rökte när han flyttat en pjäs. Under tiden drog motståndarna.

Alexander hamnade ofta i tidsnöd. Men hanterade läget, har vunnit VM i blixtschack. En annan av ryssarna hette Ian, var lite tjock, hade håret i tofs. Det blev hans vecka. För att säkra titelmatchen krävdes bara hjälp från Alexander. Som var på väg att besegra Ians sista rival när han gick ut och tog ännu ett bloss.

Hans klocka tickade.

På schacksajten analyserade schacklegendarerna Judith och Tanja partiet, utforskade varianterna. Ögonblicket av muntert djuplodande gemensam problemlösning var en inblick i civilisationens vackra själ.

Alexander kom tillbaka med en kaffekopp, rörde ner en sockerbit, vann. Sa efteråt att han kände sig som en terrorist, valde en alltför ändamålsenlig spelplan, bara väntade på att motståndaren skulle blotta sig.

Om Ians chanser mot Magnus sa Alexander:

»De existerar. För de flesta spelare är de lite illusoriska, men för honom finns de definitivt. Mindre än femtio procent, men mycket mer än noll.«

Hyggliga odds, jämfört med den torterade Aleksejs.