Att tillåta tiggeri hjälper inte tiggarna

Det skjuts och sprängs på gatorna. Då kanske några tiggare där spelar mindre roll? 

Nej, båda sakerna är företeelser från förmodern tid. I Tidöavtalet har regeringspartierna kommit överens med SD om att utreda ett nationellt tiggeriförbud. "Utredningen ska, oavsett ställningstagande, lägga fram ett författningsförslag som innebär tiggeriförbud i Sverige", står det i avtalet. Så frågan är inte om vi ska ta oss tillbaka till framtiden. Utan hur vi ska göra det. 

Tiggeri har funnits, men inte varit tillåtet och sågs under en period som försvunnet i Sverige. Som en följd av det utvidgade EU-samarbetet har tiggeri blivit vanligt förekommande och har fått ett modernt namn. Känner ni till "passiv pengainsamling"? 

Det tar udden av resonemanget hos den tiggande kvinna som på frågan om hon skulle åka till sitt hemland över jul, svarade: Nej, jag ska jobba. 

Ok. Tiggeri är med modernt svenskt språkbruk inte ett jobb. Vet naturligtvis att detta påstående riskerar att väcka en diskussion ur sin slummer, men tills vidare: tiggeri anses inte vara ett jobb. 

På vissa håll har man infört Eskilstunamodellen. Den innebär att den som vill ägna sig åt passiv pengainsamling måste söka ett avgiftsbelagt tillstånd från polisen för att få tigga på vissa platser. Det är en märklig modell. Ska den som är utsatt betala för "rätten" att få fortsätta sitt liv i fattigdom? Det vore en logisk tankegång om tiggeri ansågs handla om intäkternas förvärvande. Men vi ser ju numera tiggeri som passiv pengainsamling, så då bör väl ordvalet stödjas av en bakomliggande logik? 

Nåväl, tiggeriförbud finns i ett femtontal kommuner som Bromölla, Ekerö, Staffanstorp, Sölvesborg, Lidingö, Täby och Danderyd. Beslut har upphävts av länsstyrelser, men har också accepterats som gällande av Högsta förvaltningsdomstolen. 

Det har lett till att frågan prövats i Europadomstolen och för två år sen kom domen i fallet Lacatus mot Schweiz. En rumänsk rom bötfälldes 2015, med hänvisning till ett lokalt tiggeriförbud i Genève, för att hon tiggde. Hon vände sig till Europadomstolen och menade att tiggeriförbudet berövade henne försörjning, vilket strider mot hennes rätt till privat- och familjeliv enligt Europakonventionen. Domstolen kom fram till att tiggeriförbudet inte kunde rättfärdigas i det här fallet, eftersom kvinnans möjlighet till överlevnad stod på spel.  

Den här domen används nu som argument mot de tiggeriförbud som införts i svenska kommuner. Organisationer som använder den är Civil Rights Defenders och Centrum för Sociala Rättigheter. 

Enligt resonemanget ovan är naturligtvis intentionen i Tidöavtalet överspelad. Så här resonerar Civil Rights Defenders, i en intervju i nyhetsbrevet Norstedts Juridik: "Men som Lacatus-domen även stadgar så är eventuella resonemang om att försöka förhindra människoexploatering och människohandel inte heller relevanta, då ett sådant system slår mot potentiella brottsoffer." 

Så logiken blir att den tiggare som är utsatt för människoexploatering, ska fortsätta vara det, eftersom systemet annars "slår" mot tiggaren. Att sätta stopp för att tiggare ska tvingas tigga och att skuldsatta bussas till trottoarer i Sverige, blir med den här logiken att slå mot utsatta människor. 

Jag tycker det verkar vara tvärtom. Det nuvarande systemet håller tiggare kvar i extrem fattigdom, enligt precis den logik som gjorde att Sverige en gång avskaffade gatufattigdomen genom att erbjuda vägar till ett värdigt liv. 

Vad är det för fel på skola? På arbete?   

När humanitära organisationer försvarar människors rätt att leva i medeltiden, måste de som ser fördelar med framtiden formulera sig väl. Att införa tiggeriförbud handlar inte bara om lagar. Det handlar om vilka värderingar som styr lagstiftaren. Och ord väljer man för att de betyder något. Den som ser passiv pengainsamling som ett löfte till de fattiga på trottoarerna, har en del att förklara. 

Läs även: Så var tiggarna tillbaka

Läs även: Tiggeri urholkar värdighet