Även en pessimist kan få rätt ibland

I mars förra året ordnade Fokus ett samtal om nyindustrialiseringen av Norrland. I panelen satt tre entusiaster anförda av Miljöpartiets dåvarande språkrör – och före detta klimatministern – Per Bolund. De jublade över miljardsatsningarna som, menade de, gav Sverige chansen att leda Europa in i den fossilfria eran. Men så fanns där också en skeptiker i form av ekonomiprofessorn Magnus Henrekson. Samtalet handlade mest om de planerade stålverken Hybrit och H2 Green Steel och Henreksons huvudsakliga kritik rörde statens inblandning. Han sa att skattebetalarna är dåliga bolagsägare och att deras pengar inte borde användas till högrisksatsningar i en global bransch där man saknar tekniska eller andra konkurrensfördelar. Han sköt också in sig på energiåtgången i de nya industrierna, som bedöms motsvara halva Sveriges nuvarande elproduktion. Var ska kraften komma ifrån?  

Efteråt pratade vi lite om Northvolt också och, visade det sig, professorn trodde inte mycket på elbilbatteriprojektet heller. Om jag minns rätt var skälen dels att det är svårt att bygga riktigt stora batterifabriker. Men framför allt att konkurrensen inom området redan var stor och skulle öka. I dag framstår den analysen som mycket framsynt eftersom den innehåller grundorsakerna till Northvolts besked tidigare i veckan att 1 600 personer sägs upp.  

Bolaget kämpar för sin överlevnad och behöver ta in friska miljarder i närtid om konkurs ska kunna undvikas. Men efter den långa raden av problem är förtroendet för vd:n och medgrundaren Peter Carlsson stympat. Det är svårt att förstå hur kapitalanskaffningen ska kunna gå vägen med honom kvar vid rodret. 

Och medan detta drama utspelar sig vandrar förstås tankarna vidare till de gröna stålsatsningarna. De befinner sig i ett annat stadium i en annan del av Norrland och verkar i en helt annan bransch. Samtidigt finns gott om utmaningar som kan kullkasta dem också. Även en pessimist får ju rätt ibland. 

***

Läs även: Northvolt – ett ekonomiskt svart hål

Läs även: Demokratin är känsligare än klimatet