Bara början på det svåra
Så börjar Anton Tjechovs novell »Damen med hunden«, från 1899. Anna Sergejevna promenerar i Jalta på Krim, och mannen som betraktar henne på avstånd är bankiren Gurov. Båda är gifta, var och en på sitt håll, och snart ska de ha sitt lilla semesteräventyr. Som moderna människor tror de att de behärskar allt, bokstavligen allt, i tillvaron. Men snart ska de bli varse motsatsen.
På söndag är det val i Ukraina, och det är en öppen fråga om Damen med hunden går till valurnorna.
I sanningens namn är just denna Anna faktiskt turist från Moskva, och har alltså inte rösträtt, men frågan är lika relevant för alla infödda Jaltabor; ska de rösta? Troligen inte. De flesta kommer att bojkotta valen, av rädsla för repressalier från ryskvänliga rebeller. I de södra och östra delarna av landet, som kontrolleras av separatister, blir det svårt att rösta över huvud taget, tror OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.
I alla opinionsundersökningar leder den västvänlige presidenten Petro Porosjenkos block, men man ska inte underskatta Janukovytjs gamla anhängare, särskilt inte i östra Ukraina. Det handlar sannerligen inte bara om språkfrågan och gaspriset, utan också om klassisk missnöjespolitik. Och att Janukovytjs män har råd att betala rundhänta mutor.
Valsystemet är komplicerat. Hälften av platserna i parlamentet tillsätts proportionellt, och hälften genom majoritetsval i enmansvalkretsar. Det sistnämnda gynnar de ryssvänliga kretsarna. Lägg därtill att hela 29 partier ställer upp i valet. Att bevakningen av 29 politiska program innebär en del demokratiska problem säger sig självt.
Hur påverkas kriget av valutgången? Den högintressanta frågan diskuterades nyligen vid ett seminarium på Utrikespolitiska institutet.
Enligt Andrew Wilson från ECFR, European Council on Foreign Relations, hotas den sköra vapenvilan av flera anledningar. President Porosjenko har talat för att hålla vapenvilan, men Ukrainas premiärminister Arsenij Jatsenjuk, som ställer upp med eget parti i valet, har flaggat för att han kan tänka sig ett återupptagande av striderna. President Putin, i sin tur, har inte skrinlagt planerna på det »Nya Ryssland«. Ganska öppet talar han om möjligheten att Ryssland annekterar såväl södra Ukraina och större delen av Moldavien. Enligt Wilson är ekonomiska realiteter också ett hot, som kan leda till fortsatta strider. Det blir helt enkelt för dyrt för Ryssland att ha sina intressen utspridda som grötklickar i ett fat mjölk. Det blir billigare med samlade landområden.
Valet på söndag, som det nu kommer att se ut, i Lviv och Kiev, Odessa, Donbass och Jalta, är kanske mer spännande än vårt eget val för några veckor sedan. Att Porosjenko vinner är nog viktigare för oss än att Löfven vann här. Det är mer som står på spel i Ukraina, också för omvärlden. Såvida vi är intresserade av att få ett slut på kriget, och se en början på demokratiska processer.
Vi bör också hålla tummarna för en någorlunda stabil ukrainsk regering som törs ta i mot korruptionen och införa reformer för domstolarna och åklagarväsendet.
Men lätt blir det inte, oavsett valutgång. Ukraina är ett stort land med en ekonomi i gungning. Alla liberala reformer riskerar att torpederas både av Putinpropagandan och människors högst befogade rädsla för ekonomiska försämringar. Det är inte säkert att den polska galghumorn från nittiotalet slår i dagens Ukraina: »Innan det blir bättre måste det först bli mycket sämre.« Den polska vitsen vittnade om ett krismedvetande som inte är lika utbrett i det ukrainska krigets skugga.
Vi bör också hålla tummarna för att partiet Högra sektorn och dess anhang inte sväller mer. Och att svenska medier kanske intresserar sig lite mer för de mindre spektakulära partierna i politikens mitt, än vad som nu är fallet.
Vad som händer i Ukraina efter den 26 oktober vet bara Tjechov. Så här slutar »Damen med hunden«:
»För bägge stod det klart att än var det mycket, mycket långt kvar till slutet och att det mest komplicerade och det svåraste först nu hade börjat.«
För övrigt kan den som vill koppla av från den bryska verkligheten gotta sig åt fiktiv skräck. »Skräckromantikens landskap från Marcus Larsson till Goth« visas just nu på på Göteborgs Konstmuseum. Ångbåtar går i kvav mot röda solnedgångar, korpar flyger och skelett rasar ur alla garderober. Pågår till den 25 januari.
