Bara Ryssland kan rädda oss från Putin

Där sitter han. Fingrarna smeker den röda knappen.

Om Hitler hade haft tillgång till kärnvapen i bunkern hade han använt dem. Det fanns inget kvar att försvara, förutom det egna egot. Till och med det tyska folket hade svikit honom. En renande, nukleär Götterdämmerung, hade antagligen fått Adolf att ta ett par sista, glada hoppsasteg, som när han besökte det nyockuperade Paris 1940.

Hur är det med Putin?

I förra veckans nummer av brittiska Spectator skriver Paul Wood, mångårig utrikeskorre på BBC, om en inspelning han fick höra tidigare i år. Den ska ha gjorts av ukrainsk underrättelsetjänst. Det som hörs påstås vara ett samtal mellan en rysk officer vid en kärnvapenbas i Sibirien och en släkting i Kiev. Officeren säger att basen fått tre timmar på sig att bli stridsklar och rikta sina missiler mot Kiev och två andra ukrainska städer. Ordern ska ha kommit från Putin.

Att inspelningen inte offentliggjordes berodde på att ukrainarna inte ville skapa panik, sades det. Ryssarna kan ha planterat det, just för att skrämma ukrainarna. Wood, å sin sida, kan inte vara säker på att det inte är ett påhitt av den ukrainska säkerhetstjänsten. Men Wood kan inte heller utesluta att det faktiskt är ett autentiskt samtal och att ordern till kärnvapenbasen inte bara är atomskrammel.

Trots Rysslands genanta krigshaveri är det lätt att ibland glömma bort hur svagt landet faktiskt är.

Rysslands BNP är inte bara mindre än en tiondel av USA:s. Rysslands ekonomi är mindre än Frankrikes, mindre än Storbritanniens, mindre än Italiens. Det är dessutom en råvaruekonomi, utan påtaglig förmåga till innovation eller ens mer avancerad förädling. Det är också en rövarekonomi, hårt ansatt av korruption, bristande tillit och ren ekonomisk kriminalitet.

Ryssland saknar ett stabilt styrande skikt. De många mystiska dödsfallen bland ryska oligarker på sistone är svårt att tolka på annat sätt än att det pågår utrensningar, eller gängkrig, inom samhällseliten. De oligarker som nu sitter i ett slags husarrest i sina ryska lyxvillor, avskärmade från väst, lägger nervöst sina miljarder på veritabla privatarméer. De är paranoida och har goda skäl att vara det.

Ryssland saknar konstruktiv medborgaranda. Slavisk kulturchauvinism duger inte att bygga ett samhälle på. Utländska fiendebilder räcker en bit, men Putin har genom sin mobilisering avslöjat hur svaga kort han håller i det avseendet också: ryska män flyr Ryssland.

Den ryska militären är helt beroende av västerländsk teknik. Den saknar även enkla vapen, uniformer och mat. Den klarar inte av logistiken och bygger på en ledarstil som inte ens försöker motivera soldaterna, bara skrämma och tvinga dem.

Av ryska allierade är det egentligen bara Kina som är något värt och priset för den vänskapen är högt. Kina kommer aldrig att köpa rysk gas och olja med risk för att utpressas på det sätt som nu sker i Europa. Ska Kina bli Rysslands stora energiexportmarknad kommer Kina att skaffa sig kontroll över leveransvägarna. Det betyder att kineserna i praktiken kommer att kontrollera rysk ekonomi och i förlängningen Ryssland. Putin kan vara på god väg att göra Ryssland till en kinesisk vasallstat.  

På punkt efter punkt är Ryssland ett dysfunktionellt, svagt och sönderfallande samhälle. Bara när det gäller kärnvapen är Ryssland starkt. Om Putin inte redan visste det, håller han på att inse det nu. Det ökar risken för att kärnvapnen kommer till användning.

Den frustrerande är att väst inte kan göra särskilt mycket åt saken. Att stå emot Putin kan leda till att han sätter hotet i verket. Att vika undan för Putin gör bara att han kan flytta fram sitt kärnvapenhot.

Det är egentligen bara Ryssland som kan avvärja faran, genom att vägra att följa Putin in i undergången. Vårt hopp står till ett samhälle i förfall.

***

Toppbild: kravallpolis i Moskva ingriper mot en demonstration mot mobilisering.

Läs även: Putins sista utväg

Läs även: Så fick Ukraina överhanden mot Ryssland