Bättre partiledare? Nä nu får det fan räcka!
Här hade jag tänkt skriva krönika om hur bottenlöst usla de är, våra folkvalda, och så går de och höjer sig med flera hundra procent! Ska man inte ens få rasa över hur dåliga partiledare vi har?
Toppbild: TT
Det är sannerligen ingen dans på rosor, det här jordelivet. Under mina gångna två, tre veckor på planeten har detta inskärpts på ett närmast utstuderat grymt sätt.
Det började med att jag för första gången sedan gymnasiet tvangs genomgå ett fullskaligt engelskaprov. Jodå. Brittiska myndigheter håller hårt på formalia och byråkrati, och vill man vistas obehindrat i deras regnpinade jurisdiktion hjälper det föga att man har översatt drygt tjugo böcker från engelska: man ska gå igenom samma prövningar som alla andra.
Fair enough.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Men att man måste göra detta i Southgate, en osedvanligt anskrämlig stadsdel i norra London, får ändå sägas vara onödigt hårt. Sammanfattningsvis blev jag i alla fall inte knivmördad eller våldtagen, även om det stundtals kändes bra nära. Och jag fick godkänt på provet – trots att det mest gick ut på att memorera små berättelser och sedan upprepa dessa så ordagrant som möjligt. Om inte annat vet jag nu att mitt korttidsminne fungerar bättre än befarat.
Som om detta inte var nog gav jag mig sedan på att läsa Stefan Löfvens nya självbiografi. I skrivande stund råder fortfarande så kallat mediaembargo kring verket, så jag är lyckligtvis förhindrad att redogöra mer i detalj för denna arma läsupplevelse. Man får vara glad för det lilla.
I ödmjuk nyfikenhet inför Nietzsches klassiska påstående om att allt som inte dödar en människa gör henne starkare bestämde jag mig slutligen för det riktiga eldprovet. Vi talar då om en verklig mandomsprövning, en veritabel golgatavandring som jag undrar om någon annan levande medborgare någonsin genomfört hela vägen.
Jag förstår att detta kan verka djupt osunt, men någon måste ta på sig just de uppgifter som får sansat folk att rygga undan. Någon måste utforska det svenska politiska mörkrets hjärta. Sagt och gjort: jag bänkade mig framför teven och vred upp volymen. Utan bedövning – plågsamt nykter, med ett på tok för vaket sinne – utsatte jag mig så för en tre timmar lång svensk partiledardebatt i rikets folkvalda parlamentariska församling.
Tre timmar ja, stämmer bra det, tackar som frågar. Ni hörde rätt. Så långa är tydligen den här sortens riksdagsevenemang (vilket jag inte riktigt hade klart för mig, ska erkännas, utan det gick liksom upp för mig efterhand, när det redan var för sent).
Jag gjorde detta för att alla ni andra skulle slippa. Inget hade dock kunnat förbereda mig på vad som hände.
För här framträdde inte de ordinarie partiledarna. I stället för de stela, spända, kraftigt debila företrädare vi är vana vid från SVT:s och TV4:s debatter hade partierna nu ställt upp med ett gäng till utseendet identiska men i alla andra avseenden kraftigt förbättrade versioner. Det måste ha skett fantastiska framsteg inom genetiken på sistone, en utveckling som kanske hamnat i skuggan av framväxten av AI. Troligen var det jag bevittnade världspremiären för en helt ny djurart: homo politicus plus. Direkt från labbet kom dessa nykläckta förmågor, och gjorde rent oerhört bra ifrån sig jämfört med sina föregångare.
De verkade allihop faktiskt intresserade av hur det går för landet. De verkade allihop faktiskt både pålästa och, hör och häpna, kvicktänkta. Inte minst verkade de allihop kunna föra ett någorlunda fungerande samtal med varandra.
Det är nu förstås möjligt, om än osannolikt, att det var exakt samma individer som tidigare. Kanske hade semestern gjort dem ovanligt gott? Kanske hade tidernas allvar till sist gjort sådant intryck på dem att de helt enkelt skärpt sig.
Jag vet inte, det var i alla fall förvirrande och dessutom djupt irriterande. Här hade jag tänkt skriva krönika om hur bottenlöst usla de är, våra folkvalda, och så går de och höjer sig med flera hundra procent! Ska man inte ens få rasa över hur dåliga partiledare vi har, lyder min dystra undran.
Nej gott folk, det här var fan droppen. Ska det fortsätta så här få vi snart billigare el och fler bostäder och allt möjligt trevligt. Någonstans får det ändå räcka med goda nyheter.
***
Läs även: Om Trump förlorar valet
