Bidens turné lika rock som Bo Kaspers Orkester

När John Lydon kom ut som Trumpsupporter rasslade det till. Hakkors och nidbilder av drottningen är en sak, men det finns ändå gränser för anständig punk. Han var för Brexit också.

Seriösa artister är sådana som protesterar mot att Trump använder deras musik och rentav hotar att stämma honom. De har till och med en egen wikipediasida: Adele, Aerosmith, Beatles, Bruce Springsteen, Creedence, och så vidare och vidare och vidare.

Det fanns lite olika strategier för att hantera nyheten om Johnny Rotten. Vissa skrev långa texter om att det var förutsägbart och helt ointressant och därför inget att bry sig om. Andra gick bakåt i punkhistorien och försökte leda i bevis att Johnny Rotten egentligen aldrig var punkare. Malcolm McLarens gamla skurkhatt trycktes ned på Lydons huvud. Ytterligare andra menade att det bara var effektsökeri. Och förresten hade Lydon blivit så fet att han inte kunde tas på allvar.

Lydon själv gav en mycket enklare och mer trovärdig förklaring: han är brittisk arbetarklass och har inte slutat vara det. Det är en fråga om var man hör hemma. Lydons naturliga miljö var bland Brexitanhängare och Trumpsupportrar, inte i den övre medelklass som approprierat punken som ytterligare ett uttryck för salongsfähig kulturradikalism.

Är det så svårt att fatta? Det borde vara ännu enklare nu, när Joe Biden är på Europaturné.

Vad man än tycker om Trump var hans turnéer mer rock’n’roll. Han bröt traditionen att börja med Kanada eller Mexiko och gjorde sitt första statsbesök till Saudiarabien. Han gjorde allt han kunde för att vara besvärlig på G7-möten. På besök i Tyskland skällde han ut sina värdar för att göra sig beroende av Ryssland. Han traskade demonstrativt runt med parian Kim Jong Un, i scener som inte haft sin like sedan Sex Pistols åkte ned till Rio och fraterniserade med tågrånaren Ronnie Biggs. Han ställde in besöket hos drottning Margrethe, när danskarna inte lät honom köpa Grönland.

Joe Bidens Europabesök påminner mer om en John Denverturné. Det är som en natt i skogen, ett berg i vårskrud, en promenad i regnet, för att citera den poeten. Det är country roads som tar oss hem. Allt är OK igen.

”USA är tillbaka” försäkrar Biden och bedyrar att han gillar Nato och EU och demokrati och allt annat bra. Inget heroin. Inga spottloskor. Inga tv-apparater genom hotellfönster. Inte ens ett fult ord.

Medelklassen har återtagit makten. Det är som en statskupp av Bo Kaspers Orkester. Säkert bra för oss alla. Men inte är det särskilt svårt att begripa John Lydon.