Birgit, och andra troll

Det går ut ett pressmeddelande om ett kommande tv-program som ska handla om jakt. Det är ett program jag själv är med i och redan några timmar senare hör det av sig en vilt främmande människa som ställer den retoriska frågan vad jag skulle gilla att få ett skott genom kroppen.

Frågeställaren, vars profil är fullt synlig eftersom hon kommunicerar med mig via twitter, är allt annat än your average troll, nämligen en vithårig dam i de övre sjuttio som heter Birgit. Enligt egen utsaga är Birgit en glad och positiv person som gillar att läsa och påta i trädgården. Men också, upptäcker jag när jag skrollar ner i hennes twitterflöde, en människa som emellanåt söker konflikt med personer hon antagligen aldrig träffat.

Ilskan som livsstil har alltid funnits, men ibland får jag för mig att de ilskna blivit fler den senaste tiden. Att ett invandrarfientligt missnöjesparti då och då är landets tredje största i opinionsmätningarna, är ett symptom som är svårt att bortse ifrån. Att ilska ventileras i sociala medier, öppna kommentarsfält och diskussionsforum på nätet, är mer svårtolkat. Kanske har något som funnits där hela tiden bara blivit synligt; kanske föder ilska mer ilska; kanske handlar det snarare om rop på uppmärksamhet än om verkliga människors verkliga känslouttryck. Ja, och så finns det förstås en hel del saker att vara arg på, och det med all rätt.

Alla stimuli som utlöser stark ilska bearbetas först i thalamus, den del av hjärnan som hanterar syn- och hörselintryck. Informationen skickas vidare till amygdala som trycker stora alarmknappen i botten och vidarebefordrar budskapet till kroppens alla system i form av adrenalin och noradrenalin. Kroppen svarar genom att koppla ner alla funktioner som kan avvaras och manar hjärtat att slå snabbare. Levern lättar sina depåer av enkla kolhydrater så att de rinner rakt ut i blodbanorna, pulsen ökar och mindre blodkärl i de centrala delarna av kroppen stryps så att blodet i stället flödar till de stora musklerna i ben och armar. Blodtrycket stiger, musklerna spänns, luftrören vidgas, andningen blir snabbare och pupillerna vidgas när kropp och psyke försätts i högsta beredskap.

Jag gör mig en bild av Birgit där hon sitter framför datorn, med vidgade pupiller, kort andning och kroppen försatt i högsta beredskap. Det ser inte klokt ut, hade jag inte haft fakta i målet hade jag trott att det var porr på skärmen.

Frågan är vad Birgit och övriga arga får ut av det här? En förklaring i detta specifika fall handlar gissningsvis om ett ömmande för oskyldiga djur som har rätt att leva, och där har hon onekligen en poäng. Men att detta behjärtansvärda agerande dessutom bjuder på lite eld i hjärtat och några minuters stegring av den egna livskänslan gör möjligen sitt till.

Ilskan är en primitiv, vild och uppfyllande känsla. Det finns ett mått av frihet i att tappa kontrollen. Och inget skingrar ett jämntjockt töcken av tristess som hård, het ilska.

Kanske är det delvis därför somliga knarkar ilska på fotbollsarenor, i demonstrationståg, framför sina bildskärmar. För att ilska är en billig fylla när livet går på sparlåga. Synd bara att baksmällan är så olustig. För när känslorna brunnit ut blir det i allmänhet ganska tomt.

Å andra sidan. Utan ilska bleve det inga nödvändiga revolutioner gjorda här i världen. Knappt någon konst heller, och väsentligt mycket mindre journalistik av den angelägna sorten. Personligen hade jag förresten aldrig fått pli på mina ungar om jag inte förvandlats till en drake vid väl valda tillfällen.

Men att det går att skramla ihop hur mycket ilska som helst är ingen inbjudan till frosseri, än mindre att gödsla med den. Ilska ska användas punktvis och med viss försiktighet. Överkonsumtion leder nämligen till akut förgiftning. Både av samhällen och enskilda individer.

Var snäll och tänk på det Birgit.