”Body shaming” har nått underhuset
Den ökade kroppshetsen och utseendefixeringen kan vara en följd av alla Teams-möten under pandemin, där man tvingas möta sin egen trötta nuna, tror Fokus krönikör Pieter Tham.
Debatten om åldrande, utseendefixering och plastikoperationer fortsätter. Nu senast är det journalisten Erik Galli som väcker uppmärksamhet i omtalade SvT-dokumentären ”Under kniven”. Hans ”undersökning” tycks i mångt och mycket handla om rätten till sin egen kropp, att utan skam kunna göra det som får oss att må bra. Även om det så gäller att kapa några revben för att få en getingsmal midja.
”Den orörda kroppen är plötsligt den onormala”, kommenterar Shora Esmailian i en krönika i SvD Kultur.
Själv skakar jag uppgivet på huvudet.
En delförklaring till skönhetshetsen är enligt trendspanare det nya sättet att umgås online i tider av pandemi. Plötsligt möter man sig egen trötta bild i rutan på Teams — und wird verstimmt som tyske författaren och diktaren Johann Wolfgang Goethe möjligen skulle ha uttryckt saken. Nu mer än någonsin gäller därmed talesättet ”appearance is everything”, ett faktum som flera företag också försöker slå mynt av. Jag läser en annons från City Optik:
”Är vi fortfarande kvar framför datorn i zoom-möten, har vi nu definitivt tröttnat på våra försiktiga bågar som bara ser trista ut på skärmens kamerabild … hellre en storlek för stor än att det blir för litet. More is more.”
Till alla som trodde att luften (äntligen?) hade pyst ur ”stenarna” när trummisen Charlie Watts i höstas gick ur tiden vid fyllda åttio kan vi meddela att så ingalunda är fallet. Färsk statistik från tidskriften Forbes visar att Rolling Stones — där genomsnittsåldern på de resterande tre medlemmarna är 77 år — toppar listan över rockgrupper som drog in mest stålar i USA under 2021. Stones genomförde tolv shower — utan Charlie — i elva städer under hösten och fyllde kassan med 115, 5 miljoner dollar, drygt en miljard i svenska kronor.
Pengarna lär fortsätta rulla in. Ryktet säger att de rockande dinosaurierna dyker upp i Europa redan i sommar. Man får förmoda att de traditionsenligt avslutar sina konserter med Satisfaction, monsterhiten som bandet enligt info på internet spelat live hela 1 182 gånger.
I omtalade serien ”En brittisk skandal” på SVT Play som handlar om den smutsiga skilsmässan mellan hertigen och hertiginnan av Argyll år 1963, döljer sig även ett minidrama där en sjunken spansk galeas med påstådd last av silver, gulddukater och ovärderliga konstskatter spelar huvudrollen. Det handlar — tror historikerna — om Almirante di Florencia, ett skepp som ingick i den spanska armadan. Lasten av krut ombord exploderade när fartyget låg för ankar i hamnen vid Tobermory i nordvästra Skottland där hertigparets slott Inveraray är beläget. Ian Campbell, den 11:e hertigen av Argyll — och flera hertigar före honom — har genom åren lockats av tanken på de sjunkna skatterna ombord och iscensatt flera skattjakter vid vraket.
Det första försöket skedde redan år 1661, varvid en svensk dykare med erfarenhet från bärgningen av kanoner på regalskeppet Vasa anlitades. Resultatet blev magert och har så förblivit, trots närmare sextio expeditioner, den senaste 2014. Fortsätter man i samma takt når man snart antalet kavaljerer som hertiginnan påstods ha haft ihop det med under sitt äktenskap med Ian Campbell — närmare bestämt åttioåtta.
Kent har gjort det, Bruce har gjort det, Prince har gjort det — listan växer för varje år. Det handlar om artister som vägrar låta sin musik fungera som ljudkuliss för att stärka ett politiskt parti och dess åsikter. För bara några veckor sedan röt systrarna i First Aid Kit ifrån åt Moderaternas partiledare Ulf Kristersson, när han postade ett videoklipp med deras musik.
— Hej @moderaterna! Fråga gärna innan ni använder vår musik i era kanaler. Vi hade sagt nej. Vi tar kraftigt avstånd från er, svarade systrarna på Twitter.
Ord — men inga visor.
Nu senast handlar det om rockveteranen Neil Young som kräver att Spotify tar bort hans musik från streamingtjänsten. Bakgrunden är att han inte vill dela plattform med den kontroversielle podcastaren Joe Rogan sedan denne enligt Young givit plats åt vaccinkritiker och konspirationsteorier. Spotify uppges ha börjat avveckla Young.
Själv har jag ett tips på ljudkuliss till den svenska politiska arenan, oavsett parti och dess värderingar, lagom okontroversiellt och där musikgruppen inte kan protestera (eftersom den inte finns IRL) — Babblarnas vaggvisa. Finns (ännu) på Spotify.
Premiärminister Boris Johnson må vara i blåsväder angående huruvida han ställt till med kalas på Downing Street trots lockdown för Storbritanniens övriga medborgare, men han har inte tappat stinget i debatterna. Häromdagen gick Skotska Nationalistpartiets (SNP) ledare Ian Blackford till hårt angrepp angående premiärministerns ”Partygate”.
— Medan medborgarna lider sitter han med sina medarbetare och äter tårta!
Johnson begärde snabbt replik och vände sig till den tydligt korpulente Ian Blackford.
— Ursäkta, med jag är inte helt säker på vem av oss det är som har fått i oss mest kaka.
Premiärministern anklagades omedelbart för ”body shaming” och det utbröt sedvanlig kakafoni (pun intended).
***
Läs även: Elon Musks rädsla att bli flintis
