Bokbängen trålar
»Om du letar efter röka när du är i Göteborg / Upp vid Näckrosdammen, Vasaparken eller Femmans torg«, inleds Nationalteaterns informativa proggklassiker »Bängen trålar«.
Men om man letar efter böcker då? Tja, då letar man ofta förgäves, om man inte råkar befinna sig på Bokmässan under rätt septemberdagar. Vid Näckrosdammen finns förvisso Universitetsbiblioteket, som länge fyllt sin funktion mycket väl, men som nu drabbats av en ledning som vill frakta bort de flesta böckerna till en depå och istället göra rum för till exempel »bollhav och tv-spelsrum«.
Vad beträffar de bokhandlar som en gång i tiden låg vid Vasaparken och Femmans torg och andra ställen, så är de antingen nedlagda eller slimmade till ett basutbud av bestsellers och presentartiklar. Göteborgarna får väl shoppa böcker på nätet, förstås, som alla andra. Det är ju där dagens ungdom köper knark, också.
Och sedan har vi folkbiblioteken. När Stadsbiblioteket öppnade efter en lång tids ombyggnad var en del förbättrat – ventilationen till exempel, vilket jag som i tonåren tillbringade många dåligt syresatta timmar i roman- och lyrik-avdelningarna gärna välkomnar. Mer problematiskt är att dessa roman- och lyrikavdelningar nu är både rörigare och mindre. Personalen klagar på arbetsmiljöproblem, och framför allt: man har gjort sig av med minst trettio procent av alla böcker.
Chefen för biblioteket har förnekat att man gjort mer än en vanlig gallring, men inte på ett särskilt trovärdigt sätt. Och nyligen kom nya siffor: även utlåningen av böcker har sedan ombyggnaden minskat med sjutton procent. Varvid samma chef svarar att utlåningen minsann minskar på andra håll också.
Och det må så vara. Men om bokutlåningen minskar även på andra håll i Sverige, så beror det kanske på att även många andra bibliotek valt att röja bort böcker till förmån för skapande av »mötesplatser«. Ack ja, dessa ständiga mötesplatser… Vart ska man gå om man vill slippa träffa folk egentligen?
Ta biblioteket i Kulturhuset i Stockholm. En gång i tiden var det en förvånansvärt fridsam tillflyktsort för den som ville komma bort från det stökiga Sergels torg. Sedan gjorde man fullt avsiktligt om biblioteket till en lika stökig förlängning av torget. Och trots att tystnad är en akut bristvara i dagens samhälle och därmed kunde vara en unique selling point för biblioteken, så tycks det vara hopplöst passé att ens försöka hyscha högljudda mobilpratare.
Att just bibliotekarieyrket lockat till sig så många som är ointresserade av böcker är förstås tragiskt, men institutionellt självförakt och nervös moderniseringsiver finns i andra branscher också. Banker vill hellre syssla med spektakulära optionsaffärer än trista sparkonton. Tidningsredaktörer vill hellre göra tv än publicera artiklar, medan SVT typ satsar på det omvända.
Överhuvudtaget tycker folk med en gnutta makt sällan om att förvalta fungerande verksamheter, utan vill hellre vill fatta beslut om förändringar. Har man inte möjlighet att till exempel köpa holländska kraftbolag eller expandera i USA, så kan man åtminstone bygga om barnavdelningen.
Men jag ska inte vara för negativ. Det finns ännu fristäder. En handfull trevliga och välsorterade antikvariat håller ännu ställningarna både i Göteborg och i Stockholm. Det finns fina och bra bibliotek här och var i landet. Och i Stockholm må Kungliga Biblioteket vara så underfinansierat att det knappt klarar att uppfylla nationalbiblioteksrollen, men under de korta stunder då de har råd att hålla öppet är det fortfarande ett utmärkt ställe att läsa böcker. Om man nu bryr sig om sånt.
