Bör en feminist raka armhålorna?

Måndag 

I ett klassiskt utbrott av dubbla signaler tycker DN å ena sidan att läsarna ska ha en helsida för att få veta allt om att Somaliska ungdoms utvecklings föreningen i Göteborg åtalas för grova ekobrott, å andra sidan att läsarna inte ska få veta att det rör sig om Somaliska ungdoms utvecklings föreningen. ”Föreningen i nordost” är i stället den utgivargodkända omskrivningen. 

Är det oväsentligt att det rör sig om en somalisk förening? Inte att döma av tidigare erfarenheter. Men just det mönstret är inte DN:s läsare betrodda att hantera. En viktigare fråga är förstås varför svenska myndigheter är betrodda att hantera pengar, när de fortsätter att hälla miljoner i den här typen av skojarföreningar? Ett tips för framtiden: När en förening lyckas klämma in två felaktiga särskrivningar i sitt eget namn, är den nog inte lämpad att ägna sig åt ”läxhjälp”. 

Den gamla kolkällaren under Medicikapellet i Florens har till sist öppnat, läser jag i New York Times. I mitten av sjuttiotalet återupptäcktes rummet, efter att ha fallit i glömska i århundraden. På väggarna återfanns snabba, eleganta skisser, som åtminstone delvis verkar vara av Michelangelos hand. Han ritade trots allt hela kapellet, så varför inte? 

Under artikeln drygt 150 kommentarer – vissa hjälpligt inlindade, andra direkt klunsiga – som oavsett form nästan undantagslöst är skrävlanden om att skribenterna minsann redan sett skisserna, trots att rummet inte varit öppet för allmänheten. 

Det är alltid härligt att se det lilla och det stora i människan mötas. 

Tisdag 

Exakt vilken nyans hade de första människorna som tog sig upp till våra breddgrader? Rakade de benen och armhålorna? Kan man verkligen kalla dem svenskar?  

Sveriges Televisions nya storsatsning Historien om Sverige väcker mängder av intressanta frågor på kultursidorna. Frågorna om SVT:s stenåldersfolk råkar nästan undantagslöst vara identiska med de frågor som våra samtida skribenter ständigt ställer sig själva och till varandra: 

Vilken hudfärg har jag? Bör en feminist raka armhålorna? Finns svenskar? 

Kort sagt: de eviga frågorna i vissa kretsar i just vår tid. Varför skulle en resa på 15 000 år vidga de vyerna? 

Inte 15 000 år, men väl 16 timmars sammanlagd flygtid från Köpenhamn till Kapstaden, plus ett par timmars väntan i Doha. Qatars märkliga nationighetsklyvning mellan lekland och skräckkabinett fångas rätt väl av den jättelika teddybjörnsskulpturen – en lampa, försöker flygplatsledningen övertyga oss – med plirande knappögon på Hamadflygplatsen. 

Onsdag 

Stina Oscarson redogör invecklat och långrandigt i Svenskan för varför hon taktikröstade på Sverigedemokraterna. Det blir inte alldeles glasklart, men Oscarson röstade i alla fall inte på Sverigedemokraterna av ett så simpelt skäl som att hon gillar partiets politik, vilket antagligen var vad som avgjorde saken för majoriteten av Sverigedemokraternas övriga väljare. En anonym läsare påstås ha frågat om Oscarsons bevekelsegrunder. Jag är inte säker på att det räcker för att etablera ett allmänintresse. 

Sol och 25 grader i Kapstaden när vi landar strax före lunch. Lika otrevligt som det är att överraskas av den gråa kylan i Sverige varje höst, lika glatt förvånad blir kroppen när den landar i det här klimatet. Det kan behövas, för nu börjar en antagligen långdragen kamp med sydafrikansk byråkrati för att upprätta ett bankkonto. Det är inte så att det på något sätt är omöjligt, bara att alla ambitioner av det slaget i Sydafrika kräver att man har färskt i minne vad mormor hette som ogift och andra intressanta upplysningar, som sedan måste skrivas ut, stämplas och behängas med guldsigill under överinseende av notarius publicus. 

Våglöf, för övrigt. Mormors flicknamn, alltså. 

Både grekerna och turkarna har kunnat se norrsken på sistone, ser jag i tidningen. Får vi inte vara ensamma om något längre? Experter utlovar mer av samma vara. En av dem heter Njål Gulbrandsen och det gör mig av någon anledning på mer storsint humör. 

Torsdag 

Vi ärvde en bokning på Fyn, granne till oss i Kapstaden och nyligen utsedd till Afrikas bästa restaurang. Det enda besvärande med stället är namnet, som uttalas Feijn, på ett ungefär och kräver att man tänker efter varje gång man nämner det. Jonas och Martin gjorde oss sällskap och eftersom Sverige är litet, till och med i Kapstaden, talade vi om att Jonas och Erik Hörstadius pryade på bageri tillsammans någonstans i skiftet mellan sjuttio- och åttiotal. Erik var imponerad av att Jonas styvfar var Arne Weise. Jonas var imponerad av att Eriks styvfar var Kjell-Olof Feldt. Ingen av dem blev bagare. 

Fredag 

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari anser att influencern Bianca Ingrosso står för en ”väldigt osund livsstil”, rapporterar TT som fått det från DI. Så om ni, likt Leif Östling, undrar vad fan vi får förrån skattepengarna, har ni nu svaret: offentligt finansierade tuffingar som kan battla med influencers i medierna. Precis vad vi behövde. 

TT har sökt Bianca Ingrosso, men hon har inte svarat. Hon är möjligen, till skillnad från en del andra, upptagen med viktigare saker. 

En annan tidstypisk nyhet i Svenskan: en man i Hagfors sparkar, slår och hugger en man med yxa. Sedan beställer han en familjepizza, tar bilder av offret och skickar bilderna till bekanta. Den misshandlade mannen dör. Men gärningsmannen döms inte för mord. Tingsrätten anser inte att det är bevisat att han orsakat alla skador på den döde mannen. 

Rimligt tvivel förblir orimligt seglivat i svensk juridik. 

Lördag 

Den kommunala anslagstavlan i Noordhoek, ungefär halvvägs från Kapstaden mot Afrikas Smygehuk, Godahoppsudden, visar sig vara en skatt om man är road av hippieantropologi. 

Dylan erbjuder sig att under två veckor ta dig på en ”uppfriskande, tillfredsställande resa genom ditt eget yogaliv”. Han har knävelborrar och presenterar sig i en aningen obscen variant av den yogaställning som jag tror heter eldflugan. Sam vill ta dig på en ”andnings-arbetsresa”, som garanterat kommer att vara ”omvälvande”. ”Omvälvande” är även ”San Pedro Medicine Walks”, som är en aning svåra att förstå utifrån anslaget, men som verkar bygga på en verklig promenad, inte bara en metaforisk resa. Den 2 december hålls ett ”Cosmic gathering” i naturreservatet Baskoof. ”Hela spektrumet av medicinsk cannabis och svampar” kommer att erbjudas. Dagen efter kan man varva ned på en ”holistisk erfarenhetsfestival” i Hout Bay, med kakao, kristaller och healing. 

Kalifornien är sällan långt borta i Kapstaden. Vi började dagen på Oranjezicht farmers market, som i sin välstädade bohemstil lika gärna kunde vara en estetisk och lönsam födkrok för tredje generationens kommersiella blomsterbarn i San Fransisco. Det är förstås ingen slump att Jamie och Joakim, som länge bodde i just San Fransisco, är våra ciceroner på vägen till Noordhoek. Jag tror att de försöker återskapa ett San Fransisco som den dubbla anstormningen av miljardärer och uteliggare förstörde i originalstaden. 

En annan fördel med utflykten är att vi slipper se demonstrationen till stöd för Palestina – eller mer exakt mot Israel och judar i allmänhet och inte sällan för Hamas – i Kapstaden. Inte lika illa som i London, där gatorna togs över av hundratusentals ilskna Israelhatare. Rädslan i Storbritannien sträcker sig långt utanför judiska kretsar. En text jag skrev om islamism och invandring i Sverige, avsedd för brittisk publik, har nu legat opublicerad i drygt två veckor, trots att den bara innehåller väl kända fakta. Chefredaktören i fråga säger rakt ut att han inte vågar trycka den, eftersom han inte kan garantera säkerheten på redaktionen, om någon islamist som tycker sig ha luft under vingarna skulle bestämma sig för att de otrogna måste bli av med sina huvuden. 

Söndag 

En tillfällig plusprenumeration på Aftonbladet straffar sig direkt: det första som pockar på uppmärksamhet är hur expertkommentatorn Björn Ferry i SVT:s vinterstudio lämnat sändningen, men efterlämnat ett märke i snön på studiobordet. Märket liknar en ”snopp”, anser reportern. Är det en slump, eller en reklamkupp för att sälja Ferrys egen glasdesign ”Pillesnas i vas”, en vas med en tjugo centimeter lång, röd penis i mitten? 

Trots den grävande journalistiken får läsarna inget alldeles klart besked i frågan. Men vi påminns alla om journalistikens vikt för demokratin och andra höga värden.  

I Dagens Nyheter är polis glad att det är fyra veckor sedan någon sköts till döds i Sverige. Det verkar typiskt nog huvudsakligen bero på att turkisk och tunisisk polis skött sitt arbete. 

***

Läs även: Det är ett fasligt sjå att vara övre medelklass

Läs även: Svenska gangsters verkar undantagslöst ha dålig smak