Början på ett tredje världskrig?
Rysslands pågående angreppskrig mot Ukraina innehåller element från både första och andra världskriget. Men betyder det också början på ett tredje världskrig?
Toppbild: AP
Den finländska riksdagens talman heter Jussi Halla-aho. Han är något så ovanligt som en intellektuellt sinnad politiker. I en intervju i Turun Sanomat nyligen sa han att vi nu är inne i ett tredje världskrig. Även om vi inte märker det.
När jag läste det där kom jag att tänka på min tidiga ungdom. Där fanns en gång en tjej som sa till mig att jag visst älskar henne, även om jag ännu inte begriper det. Förvirringen då var mycket stor. Och någon kärlek till henne känner jag tyvärr ännu inte.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Men, ja, också Jussi Halla-aho bjuder på rejäl förvirring. För efter att han sagt att vi ren är inne i ett tredje världskrig blir allt plötsligt alltmer relativt. Då säger han att även om man kanske tror att man inte är i krig så är det ändå bäst att anta att man är i krig.
Smaka på detta talmannens budskap en stund. Och lyssna sedan på Tage Danielssons monolog om Harrisburg en gång till.
Rysslands pågående angreppskrig mot Ukraina innehåller element både av första och andra världskriget. Och av spanska inbördeskriget. Men betyder det också början på ett tredje världskrig? Eller att det pågår utan att vi märker det? Eller tror vi oss märka kriget, utan att det pågår?
Krigsretoriken präglar i vilket fall vår samtid. Sålunda rubricerar Dagens industri en artikel på webben med orden:
"Så gör du när kriget kommer".
Inte om utan när det kommer, alltså.
I Ukraina pågår samtidigt ett ställningskrig. Båda sidor gör propaganda av några hundra meter erövrat land. Det påminner om stora delar av första världskriget. I Ukraina tycks Ryssland nu också pröva nya vapen och vapensystem. Det gör också Ukraina och de västallierade. Upplägget påminner såtillvida om spanska inbördeskriget. I Spanien använde åtminstone Italien och Tyskland inbördeskriget som en testplats för nya vapen och bomber.
Under andra världskriget var Ukraina en central skådeplats för striden mellan nazism och bolsjevism. Med dagens retorik handlar kampen i Ukraina om en imperialistiskt sinnad autokrati som ställs mot en allians av mer liberalt sinnade demokratier.
Sedan då talet om ett tredje världskrig.
Utgångspunkten är väl då att ett sådant krig har börjat med nordkoreanska trupper som strider på den ryska sidan. Med stöd till Ryssland av Kina, Iran och säkert några andra länder. Men vad med Koreakriget på 1950-talet? Eller Vietnamkriget på 1960- och 1970-talen? De hade likadana multinationella drag, om än med lite andra förtecken. Så hur motivera talet om ett tredje världskrig idag, år 2025? Jag vet inte.
Vad jag tycker mig veta är detta.
I de stora militära konflikternas bakgrund pyr alltid också en namnkonflikt. I Frankrike kallas första världskriget för la Grande Guerre, eller bara för "Fjortonarton". I England talar man om the Great War. I Tyskland talar man inte så mycket om ettan, för man har fortfarande fullt upp med att hantera tvåan. I Frankrike får motståndsrörelsen, la résistance, mer uppmärksamhet än skyttegravarna vid Somme. I USA är det egna inbördeskriget fortsättningsvis mer intressant än första världskriget.
Angreppet på Ukraina kommer kanske att sluta som ett slags frusen konflikt. Då skapas på koreanskt vis en demilitariserad zon ungefär där fronterna löper nu. Men vad kallar vi krigshändelserna i Ukraina om, låt oss säga, två, tre decennier? När namn som Mariupol, Charkov eller Avdijivka för länge sedan har fallit i allmän glömska?
Jag vet inte. Vad jag däremot tycker mig höra och tro är att en vapenvila närmar sig i de sargade landen i öster.
***
Läs även: Du är vad du heter
Läs även: Dödshjälpens svåra balans
Den finländska riksdagens talman heter Jussi Halla-aho. Han är något så ovanligt som en intellektuellt sinnad politiker. I en intervju i Turun Sanomat nyligen sa han att vi nu är inne i ett tredje världskrig. Även om vi inte märker det.
När jag läste det där kom jag att tänka på min tidiga ungdom. Där fanns en gång en tjej som sa till mig att jag visst älskar henne, även om jag ännu inte begriper det. Förvirringen då var mycket stor. Och någon kärlek till henne känner jag tyvärr ännu inte.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Men, ja, också Jussi Halla-aho bjuder på rejäl förvirring. För efter att han sagt att vi ren är inne i ett tredje världskrig blir allt plötsligt alltmer relativt. Då säger han att även om man kanske tror att man inte är i krig så är det ändå bäst att anta att man är i krig.
Smaka på detta talmannens budskap en stund. Och lyssna sedan på Tage Danielssons monolog om Harrisburg en gång till.
Rysslands pågående angreppskrig mot Ukraina innehåller element både av första och andra världskriget. Och av spanska inbördeskriget. Men betyder det också början på ett tredje världskrig? Eller att det pågår utan att vi märker det? Eller tror vi oss märka kriget, utan att det pågår?
Krigsretoriken präglar i vilket fall vår samtid. Sålunda rubricerar Dagens industri en artikel på webben med orden:
”Så gör du när kriget kommer”.
Inte om utan när det kommer, alltså.
I Ukraina pågår samtidigt ett ställningskrig. Båda sidor gör propaganda av några hundra meter erövrat land. Det påminner om stora delar av första världskriget. I Ukraina tycks Ryssland nu också pröva nya vapen och vapensystem. Det gör också Ukraina och de västallierade. Upplägget påminner såtillvida om spanska inbördeskriget. I Spanien använde åtminstone Italien och Tyskland inbördeskriget som en testplats för nya vapen och bomber.
Under andra världskriget var Ukraina en central skådeplats för striden mellan nazism och bolsjevism. Med dagens retorik handlar kampen i Ukraina om en imperialistiskt sinnad autokrati som ställs mot en allians av mer liberalt sinnade demokratier.
Sedan då talet om ett tredje världskrig.
Utgångspunkten är väl då att ett sådant krig har börjat med nordkoreanska trupper som strider på den ryska sidan. Med stöd till Ryssland av Kina, Iran och säkert några andra länder. Men vad med Koreakriget på 1950-talet? Eller Vietnamkriget på 1960- och 1970-talen? De hade likadana multinationella drag, om än med lite andra förtecken. Så hur motivera talet om ett tredje världskrig idag, år 2025? Jag vet inte.
Vad jag tycker mig veta är detta.
I de stora militära konflikternas bakgrund pyr alltid också en namnkonflikt. I Frankrike kallas första världskriget för la Grande Guerre, eller bara för ”Fjortonarton”. I England talar man om the Great War. I Tyskland talar man inte så mycket om ettan, för man har fortfarande fullt upp med att hantera tvåan. I Frankrike får motståndsrörelsen, la résistance, mer uppmärksamhet än skyttegravarna vid Somme. I USA är det egna inbördeskriget fortsättningsvis mer intressant än första världskriget.
Angreppet på Ukraina kommer kanske att sluta som ett slags frusen konflikt. Då skapas på koreanskt vis en demilitariserad zon ungefär där fronterna löper nu. Men vad kallar vi krigshändelserna i Ukraina om, låt oss säga, två, tre decennier? När namn som Mariupol, Charkov eller Avdijivka för länge sedan har fallit i allmän glömska?
Jag vet inte. Vad jag däremot tycker mig höra och tro är att en vapenvila närmar sig i de sargade landen i öster.
***
Läs även: Du är vad du heter
Läs även: Dödshjälpens svåra balans
