Bra början att göra som Kina med sociala medier

Jag förstår att det är dålig tajming, såhär bara någon vecka efter minnesdagen av massakern på Himmelska fridens torg. När politbyrån är på god väg att nacka Hongkonggåsen, trots att den lägger guldägg. Och jag har ingen större lust att bryta bröd med Gui Congyou, den lätt excentriskt aggressiva ambassadören, som på något märkligt sätt alltid lyckas se ut som om han står utanför i kylan med ansiktet tryckt mot skyltfönstret.

Men det kineserna har är en mindre finkänslig attityd till att strypa sociala medier. Det är en bra början.

Just nu  … låt mig omformulera det  … i all evinnerlighet pågår en debatt om de sociala medieföretagen och deras bannbullor. Donald Trump är utslängd. Vaccinkritiker förses med varningsetiketter. Det är intressant att följa hur mediejättarna hanterar rapporterna om att covid faktiskt kan komma från kinesiska laboratorier. Hur ska Facebook, Twitter och allt vad de heter, hantera dem som tidigare fått ett par rapp över fingrarna för att ha antytt just det, om det visar sig vara sant?

Problemet är förstås att de här företagen saknar inre kompass, men ändå har manövrerat sig in i ett hörn där de står och gör piaffer på sina höga hästar. Allt de förmår är att dra gränsen vid det som för tillfället anses politiskt korrekt.

Det är svårt att klandra dem. Det här är människor som antingen gett sig in i branschen för att de kan teknik, eller för att de vill bli snuskigt rika så snabbt som möjligt. Det innebär inte att man har någon avancerad tanke om samhället. Alternativt är de idealister av den där särskilt outhärdliga sorten som blandar teknik, new age och de senaste politiska modeuppfattningarna till en »vision« om hur hela världen ska bli ett, tack vare deras plattform.

De slutar vanligen som cyniker. Det hade varit mycket bättre för alla om de i stället hade börjat som cyniker.

Och sedan är det de sociala medierna i sig.

Inget medium är neutralt. En av Thomas Edisons första filmer skildrade hur en av hans assistenter, Fred Ott, drar i sig lite luktsnus och sedan nyser. En av de första experimentella tv-sändningarna bestod av en varietéartist som först drog några skämt om irländare, sedan svärtade ansiktet och drog några skämt om afroamerikaner, som det inte hette då.

Det var, med andra ord, som om alla kände på sig att det här med rörlig bild, särskilt i tv, passar bäst för de riktigt enkla kulturuttrycken.

Vad gäller sociala medier verkar alla känna på sig att de lämpar sig bäst för ursinne, upprördhet, moralism, flockrusningar och ett nästan parodiskt allvar. Det är som en evig road rage, utan bilar.

Det har talats om hur sociala medier kan störta diktatorer, men på det stora hela verkar de snarare dra ner oss alla i humorlös ilska och dessutom stärka diktatorer och maktgalna gaphalsar, eftersom de är mest skrupelfria att utnyttja det här mediernas särdrag.

Det är därför Kinas mer orädda hållning till att strypa sociala medier är en bra början, men ännu bättre vore förstås att bannlysa alla utlägg på sociala medier, oavsett vad de handlar om. Helt enkelt acceptera att vi testade den här kommunikationsformen och fann den lika undermålig som en burktelefon. Vi kommer för den skull inte att ha mindre yttrandefrihet än vi hade 2006, då Facebook öppnade för allmänheten och Twitter grundades. Men vi kan återfå vett och sans.

Nästa steg är att skrota mobiltelefonerna. Tänk er lugnet.