Brittisk nationalklenod hotad
Kriget i Ukraina slår inte bara mot människoliv och världsekonomin. Nu är också den brittiska nationalrättens existens hotad.
Toppbild: Kirsty Wigglesworth / AP
Har man väl besökt Storbritannien har man sett den och förmodligen ätit den. Älskad av likväl gemene man som lords går britternas mest vördade maträtt inte att missa. I vart och vartannat gatuhörn serveras den vita fisken, friterad gyllenbrun, med pommes frites och tartarsås vid sidan om. Kanske en citronskiva och lite ärtor om man har tur. Namnet avslöjar att man i varje fall inte kan förvänta sig några krusiduller – fish and chips – man får det man beställer.
Som mest fanns det över 30 000 butiker som sålde fish and chips i Storbritannien. Det var på 1930-talet. Sedan dess har antalet butiker minskat till dagens omkring 10 000. Nu riskerar ännu fler att slå igen. Enligt branschorganisationen National Federation of Fish Fryers (NFFF) har kriget i Ukraina höjt priserna på de fyra råvaror som krävs till den grad att en tredjedel av landets fish and chips-butiker står vid ruinens brant.
Hälften av solrosoljan för friteringen har hittills kommit från Ryssland och Ukraina. Även mjölet för paneringen kommer till största del från Ukraina. Kriget har fått priset på både matoljor och spannmål att rusa. Fisken då? 40 procent av den fångas av ryska trålare, och väntande strafftullar kommer att få inköpspriset att skjuta i höjden. Och eftersom stora mängder konstgödsel kommer från Ryssland kommer även potatisen att bli dyrare.
Winston Churchill menade att fish and chips hjälpte britterna att besegra nazisterna. De så kallade ”goda kompanjonerna” höjde stridsmoralen så pass att maträtten var den enda som aldrig ransonerades. NFFF kräver nu skattelättnader för att de hårt marginalpressade fish and chips-butikerna ska kunna överleva. Återstår att se hur dagens brittiska regering resonerar om de ”goda kompanjonernas” betydelse för det brittiska välmåendet.
***
