Butlern fällde de rödgröna

Ett historiskt val. Jo men visst. Alla val är historiska. De står där i böckerna. Första gången en sittande borgerlig regering blev omvald, sägs det. Men de borgerliga (som då befann sig någonstans till vänster om Lars Ohlys nuvarande position) vann 1976 och 1979. Vid båda tillfällena tillträdde centerns Thorbjörn Fälldin som statsminister. Även om det var kludd emellan.

Vår nyss avslutade valrörelse kännetecknades av mittenextremism. Då blir det bisarra detaljer som fastnar. För mig är 2010 butlervalet.
Det var inte betjänten som låg bakom att socialdemokraterna gjorde ett brakdåligt val. Han hade förmodligen en viss betydelse i Stockholmsregionen och bland DN-läsarna runt om i landet, som haft förmånen att läsa debattartikeln 16 augusti.

För de flesta traditionella s-väljare i riket fanns det annat att hänga upp sig på. Samarbete med de gamla kommunister partiet alltid bekämpat, i fullmäktige och på arbetsplatser. Samarbete med miljömupparna som vill döda basindustrin, Bruks(s)veriges sista bastioner, genom kärnkraftsavveckling. Mona Sahlin.

Men jag kan inte släppa butlern. För i den debatten visade Stockholms socialdemokrater två fatala fel: dels nollkoll på hur vardagen gestaltar sig, dels en obegränsad omhändertagandelusta.

I texten av [[Ilija Batljan]], förste landstingskandidat, och [[Carin Jämtin]], först på listan till Stockholms kommun, fanns flera förslag som skulle ge mer tid för medborgarna att älska och skratta. Allt via tjänster knutna till tunnelbanan. Den mest beramade formulerades:

»Din allt-i-allo – butlerliknande tjänster i kollektivtrafiken för att få hjälp att uträtta ärenden, likt conciergeservice på många större flygplatser.«

Min första tanke var att Carin Jämtin som biståndsminister, måste ha åkt för ofta i superduper-extra-executive class på flyget. Där kan det finnas värdinnor som fixar bord på fullbokade stjärnkrogar och musikaler, som köper strumpbyxor när maskorna gått och ordnar huvudvärkstabletter.

Men Ilija Batljan förklarade att de tänkte på Malmö Aviation, som samarbetar med jamesservice som erbjuder butler för 400 kronor i timmen.
Dessutom ville duon införa kosthjälp. Stockholmarna skulle hämta sina förbeställda, kylda matkassar vid t-banestationen på hemvägen. Men hallå! Varför asa påsar när man sedan it-yran kunnat beställa maten hem till dörren? Den tjänsten utnyttjar Stockholms arbetarekommuns ordförande [[Veronica Palm]], Coop förstås, meddelar hon på twitter.

Bredband i t-banan och på pendeltågen skulle göra att studenter kunde läsa och tjänstemän skulle kunna jobba under restiden. Á la bonne heure. Men då gäller det att få sittplats.

Så var det kemtvätt vid stationerna: »Din tvätt – lämna din smutsiga tvätt på stationen på morgonen och hämta din rena tvätt på vägen hem från jobbet.«

Det finns redan tvättinrättningar i många stationsnära lägen. Men varken nu eller i framtiden kommer småbarnsföräldrar att släpa kisslakan, kräkströjor och allmänt nerfläckade plagg dit. Det blir för jobbigt. Och för dyrt.

Hur i himmelens namn har social­demokraterna hamnat i yttre drömrymden? Tja, det korta svaret är Sture Nordh.

Som TCO-ordförande har den tidigare s-statssekreteraren lanserat begreppet livspusslet, och dessutom varumärkes-registrerat det oegentliga eländet. För det handlar inte om pussel över livet; utom om veckovardagen, möjligen några år. Det handlar om att göra karriär samtidigt som man motionerar, umgås skrikfritt med vuxenvänner och har småbarn. Och så ska kärlekslivet in och släkten och skjutsning till alla aktiviteter efter skola och fritids som anses vara bra för barnen.

Här borde det naturliga valet för en politiker vara att säga: det är inte vårt bord. Livet är långt, småbarnstiden kort. Kära medborgare, prioritera. Vi ska se till att förskolan och skolan ger bättre kunskap, vi ska se till att kollektivtrafiken funkar – men resten, kära medborgare, får du fixa själv.

Efter valnederlaget skulle man tro att stockholmssossarna kommit på bättre tankar. Men inte. Veronica Palm pläderar för att förskolepersonalen ska utrusta barnen med lucianattlinnen och galonkläder. Samt föräldrarna med middagsmat, om de så önskar.

Butlern går igen. Eller om det nu är husan. Men någon piga är det förstås inte fråga om.

Undrar just vad bruks- och skogssossarna säger om det ­spöket.

***
För övrigt bör sverigedemokraterna bemötas med artighet i riksdagen. Om de råkar lägga ett rimligt förslag ska det behandlas i positiv anda. På goda grunder kommer sd att ha 96 procent, med folkligt mandat, emot sig i nästan alla frågor. Korrekthet är alltid bättre demonstrationspolitik.