Dags att spänna av, Israel

Den förra amerikanska utrikesministern Madeleine Albright lär under Jugoslavien-konflikten på 1990-talet otåligt ha frågat »Vad är det för mening med att ha hela den här militära apparaten om vi inte kan använda den?«. För den som känner sig ha en förkrossande fysisk övermakt måste det alltid vara frestande att klippa till rejält. Det är därför polisen, som på det nationella planet ges monopol på innehav och användning av vapen, måste ha bestämda regler om när de får använda dem och hur de får gå tillväga i konfrontationer. Det är också därför som FN-stadgan innehåller regler om när stater får gripa till väpnat våld (i självförsvar) och som Genèvekonventioner och andra krigets lagar ger föreskrifter om hur lidandet i väpnade konflikter ska kunna minskas något genom förbud mot särskilt brutala metoder och vapen.

Det internationella samhället saknar ännu organ som fortlöpande vakar över den globala tillämpningen av dessa regler, men en betydande utveckling har ägt rum – från krigsförbrytarprocesserna i Nürnberg efter andra världskriget fram till färska åtal i den nya Internationella brottmålsdomstolen. Lika viktigt är att dagens värld allt oftare reagerar, när stater utan att vara angripna själva går till väpnat angrepp eller använder otillåtna våldsmetoder eller våld som inte står i proportion till de handlingar som sägs motivera det.

USA och dess allierade använde sig av sin militära övermakt till att angripa Irak, som år 2003 var ödelagt av ekonomiska sanktioner och som inte var någon fara för sin omvärld. Det ledde inte till granskning i någon tribunal men en stark världsopinion fördömde brottet mot FN-stadgan och tortyr och andra brott mot krigets lagar under ockupationen. Följden blev att Bush­regeringens ställning i världen försvagades.

Israel har haft skäl att bygga upp en stark försvarsmakt i en hotfull omgivning men genom måttlösa insatser av militär övermakt har man gradvis förbittrat sina motparter och grannar, förlorat världens sympati och försvårat fredliga lösningar. Hizbollahs väpnade kränkningar i norra Israel begagnade man till att klippa till med ett – misslyckat – fälttåg som förde långt upp i Libanon och dessutom till användning av klusterbomber i områden med civila. Om den långa blockaden mot Gaza bara hade handlat om att hindra införsel av vapen och stoppa Hamas oacceptabla missilangrepp mot städer i södra Israel hade den sannolikt mötts med förståelse. Men blockaden trappades upp till ett skoningslöst krig och en kollektiv bestraffning av befolkningen. Sättet att ingripa mot de blockadbrytande fartygen följer ett mönster som Israel är i desperat behov av att överge.

Kanske kan oron över att Iran genom sitt program för att anrika uran närmar sig en möjlighet att tillverka kärnvapen väcka Israel till klarhet om att landets behov av fred inte kan uppfyllas genom ständig upptrappning och insats av militär övermakt. Israeliska angrepp på iranska anrikningsanläggningar skulle inte avlägsna vad man ser som ett potentiellt hot utan med stor sannolikhet sätta en region i brand.

Arabstaterna är säkert lika angelägna som Israel att Iran ska överge sitt anrikningsprogram, men vid den just avslutade NPT-konferensen i New York valde de att bara åter kräva diskussioner om en kärnvapenfri zon i Mellersta Östern. Skulle meningsfulla samtal i det ämnet en dag komma till stånd – vilket förutsätter framsteg på vägen mot fred i regionen – kunde dock förslag föras fram om att alla stater i regionen skulle avstå från såväl kärn­vapen som – för en längre tid – tillverkning av anrikat uran och plutonium. Genom att bejaka ett sådant förslag skulle Israel kunna uppnå att ingen i regionen kunde bli ett kärnvapenhot. Iran skulle behöva överge ett anrikningsprogram som inte är ekonomiskt meningsfullt men som man insisterat på. I gengäld skulle Irans eftergift framstå som avgörande för att Israel och alla andra stater i regionen övergav kärnvapenoptionen.

Israel behöver i dag sänka blodtrycket, ta bort fingrarna från avtryckarna, öppna transportvägarna till Gaza för allt utom vapen, stoppa nya bosättningar på palestinsk mark och söka få i gång seriösa samtal om fred. Israel har sett sina kärnvapen som ultimat militär makt. Det är tveksamt om de någonsin haft något militärt värde men på vägen mot en fredsuppgörelse och ett kärnvapenfritt Mellersta Östern kanske de kunde få värde som förhandlingsobjekt.

***
För övrigt anser jag att det är underbart att sommaren är här.