Dags för Skyttedal, Ingerö och Busch att göra upp utanför sociala medier
Låt inte DN:s ledarsida och sociala medier ta hand om konflikten.
Toppbild: TT
Ebba Busch har just sparkat sin partisekreterare Johan Ingerö, med motiveringen att hans ”främsta styrkor” inte passar in. För hans "fokus" som partisekreterare är "extern kommunikation" och det behövs inte längre. Just extern kommunikation tycker nog vi andra vara just vad som behövs nu.
Det är lätt att hålla med om att en partisekreterare, traditionellt, brukar vara den interna partiledaren. Den som motiverar och håller reda på de egna. Men då måste man fråga: varför anställdes Johan Ingerö som partisekreterare? Går det verkligen att med trovärdighet att hävda att Ingerö får gå därför att han skulle vara av fel sorts partiarbetare? Nej, tror inte det.
Saken gäller att Sara Skyttedal gjort en polisanmälan, och inte helt oviktigt är att Skyttedal om Ingerö hävdar att han försökt: "ta sig rätten till min kropp" för åtta år sedan. Och sedan dess?
"Jag har skämts över att jag varit tyst. Så länge. Över bristen på självrespekt det innebär. Skämts över att jag låtit honom fortsätta sin karriär."
Om vi lämnar det faktum att det är osannolikt svårt att uppleva att någon tar sig rätten till ens kropp, så läs den sista meningen igen. "… låtit honom fortsätta sin karriär."
Nu har ännu en kvinna polisanmält Ingerö för hur han skulle ha betett sig mot henne för två år sen. Ska vi utgå från partiledarens perspektiv är de här polisanmälningarna inte något hon kan, eller ska, göra något åt. Men vilka som får göra karriär i partiet är helt och hållet partiledarens sak. Och just den här frågan borde vara helt central för partiet. Om den nyss avpolletterade partisekreteraren har burit sig så illa åt att det är värt polisanmälningar, så har partiet ett tydligt problem.
Ett annat problem är att Sara Skyttedal också tillhör Kristdemokraternas översta skikt. Ledamot av partistyrelsen, av Europaparlamentet sedan 2019, före detta KDU-ordförande och före detta kommunalråd. Och när hon då säger att hon skäms "… över att jag låtit honom fortsätta sin karriär." är frågan om Skyttedal utsatt Kristdemokraterna för en potentiell partisprängare? Eftersom Ingerö har fått löpa runt med det värdefullaste ett parti har, sin trovärdighet.
Under tiden finns en annan fråga att fundera över. Den tionde december förra året gick Skyttedal ut på DN Debatt och förespråkade en legalisering av cannabis. Med det lanserade hon sin åsiktsförändring.
Hon talade om att hon själv "tidigare har bidragit till den rådande åsiktshegemonin" gällande frågan om nolltolerans. Samtidigt medgav hon att "Kristdemokraterna är troligen det riksdagsparti som står längst ifrån att ändra sin nuvarande hållning i dessa frågor."
Utan att gå in på hennes argumentation, som i stort hölls enligt de vanliga linjerna, kan man lägga märke till att hon senare gick ut och ytterligare motiverade sin omsvängning med argumentet att hon själv blivit hjälpt av narkotika när hon funderade på självmord.
Självklart är personliga erfarenheter viktiga också i partipolitiken, men partipolitik är framför allt partipolitik. Partitoppen går alltså ut och fronderar mot sitt eget partis politik. Man kan hålla med Skyttedal, eller inte, i sakfrågan. Men att ta en grundläggande policydiskussion på DN Debatt kan aldrig rekommenderas när det gäller partipolitik, varken i teorin eller praktiken.
Så vad hände när hon gjorde det? Hon fick, enligt vad som läckt ut, påhälsning av partisekreteraren Johan Ingerö. För precis som partiledaren antytt är det hans jobb att hålla den partiinterna ordningen. Han gör tydligen ett försök och vad händer?
Sara Skyttedal säger sig att hon borde ha stoppat honom tidigare. Hon polisanmäler, han blir först då av med jobbet.
Vem ska reda upp detta? Låt inte sociala medier och DN:s ledarsida ta hand om saken.
***
