Dagstidningar är världens dummaste besparing

Det skulle kunna vara en gåta i tidningen Kamratposten. Men det är på allvar, och det är mera dumt än roligt:

Vad är det för likhet mellan en fånge på anstalten Österåker och en riksdagsledamot på Helgeandsholmen?

– Båda är utan dagstidningar!

Låt oss börja i riksdagen. Det står en liten skylt på ett bord i klubbrummet i riksdagshuset. Dit kan ledamöterna dra sig undan, prata med någon i tysthet och förtroende, eller bläddra i den egna valkretsens lokaltidning. Eller kunde är det väl bäst att säga. Från och med februari har lokaltidningarna försvunnit från sin plats:

– Dagstidningar i klubbrummet upphör, är rubriken på den korta kungörelsen som meddelar att riksdagsförvaltningen avslutar prenumerationer på tryckta tidningar i klubbrummet från februari 2019. Prenumerationer som gick ut vid årsskiftet förnyas inte.

Förvaltningen motiverar sitt beslut med att man vill ge möjlighet till »ökad satsning på digital nyhetsinformation för riksdagsledamöter och tjänstemän«. Den som har frågor uppmanas kontakta riksdagsbiblioteket.

Där förklarar den ansvarige att riksdagen sparar in ungefär 450 000 kronor om året på att dra in alla lokala papperstidningar för att ställa om till enbart digitalt. Slut på tillgången till de bläddringsbara, dagliga pappersexemplaren av Helsingborgs Dagblad, Dala-Demokraten och Piteå-Tidningen för de folkvalda.

Ett av vår tids stora demokratiska problem är vikande intäkter och stöd till den lokala pressen. Ett hundratal kommuner saknar självständiga lokaltidningar och detta är ett växande problem för medborgarnas insyn och förutsättningarna för lokal debatt och lokala beslut. Symbolvärdet av riksdagsförvaltningens beslut kan inte övervärderas. Det säger mycket när en så traditionstyngd institution som riksdagen överger tryckta dagstidningar. De proklamerade demokratiska målen om stöd till lokal journalistik rimmar illa med den demokratiska praktiken.

Men frågan är om inte fångarna har det än värre. För den som sitter inlåst i en cell på Öster­åker med ambitionen kunna återföras till samhället som en fri man är tillgången till vad som händer i samhället utanför central. Genom dagstidningen kan även internen hänga med. Den som inte behärskar svenska fullt ut får dessutom här en möjlighet att på ett naturligt sätt komma in i språket. Det är ett väl etablerat faktum att tidningsläsning bidrar till integration, återanpassning och språkinlärning.

Men sedan årsskiftet är också fångarna på Österåker och andra anstalter i Stockholmsregionen utan dagstidningar. Successivt har morgontidningarna försvunnit från anstalterna. Kriminalvården måste spara och vända på varje krona. Myndigheten visar ett underskott på över en halv miljard och anstaltscheferna pressas hårt av ledningen. Kriminalvårdens regionchef i Stockholm har fattat beslutet och sparar 452 000 kronor om året på Dagens Nyheter-prenumerationer. Österåkersanstalten blev av med 16 tidningar och bidrar så med en besparing på drygt 100 000 kronor. Till bilden hör att anstalten också dragit in på mjölk som måltidsdryck. Ingen mjölk, inga tidningar.

Men ingen har räknat på konsekvenserna för fångarnas bildning, kunskaper och möjligheter till utveckling och integrering. Det blir höga kostnader i en annan vågskål. Internerna och deras vårdare är förtvivlade. En del vårdare tar nu med egna, äldre tidningar eller tigger dem av vänner och bekanta för att smyga in de gulnande bladen till nyhetstörstande fångar. Frågan är om detta kan kallas modern svensk kriminalvård? Vad tycker riksdagsledamöterna?

Men de kanske inte vet. De har ju heller inga papperstidningar att läsa längre. Ibland bedrar snålheten visheten.

Erik Fichtelius, läs hans krönikor här.