Därför är vi i väst rikast och lyckligast
Det finns en mycket hög korrelation mellan ekonomiskt välstånd och uppmätt lycka. Liksom även mellan lycka och traditionella ”västliga värden”.
Toppbild: TT
Insikten att finnarna är världens lyckligaste folk har sjunkit in vid det här laget, även hos oss trögtänkta. Det är trots allt åttonde året i rad som de lägger beslag på förstaplatsen i World Happiness Report. Minns inte om det var deras president Alexander Stubb eller någon annan finländare som sa att nyckeln till framgång i alla lyckomätningar är att gå in med lågt ställda förväntningar. Och det skulle ju kunna vara av det skälet som även Danmark, Island, Sverige och Nederländerna återfinns i topp. Fast jag tror ju inte det.
För om man bortser från enskilda länders exakta rankning och tittar mer på regioner och länder som sticker ut, så blir listan mer än ett pr-jippo att åberopas av statliga turistråd. Jag vill hävda att den rent av säger något intressant om tillståndet i världen. I den översta decilen - platserna ett till femton - finns tio västeuropeiska nationer plus Australien och Nya Zeeland. I andra änden av skalan, de tio procenten olyckligaste, hittar vi stater i Afrika och Mellanöstern. Allra sämst har invånarna i Afghanistan det på plats 147. Nu vet man ju inte om landets kvinnor ens fick delta i mätningen, men oavsett det så ger afghanerna sitt eget ”välbefinnande” betyget 1,4, mindre än hälften av de näst sämst lottade som bor i Sierra Leone (vad kallas de? sierraleonerna?).
Jo jag vet. Det finns en hög – rentav mycket hög - korrelation mellan ekonomiskt välstånd och uppmätt lycka. Liksom även mellan lycka och traditionella ”västliga värden” som demokrati, individuell frihet, starka institutioner, rättssäkerhet, äganderätt, tryck- och yttrandefrihet et cetera. Så exempelvis är Israel det enda landet från Mellanöstern på topplistan (plats 8), terrorangrepp, missilregn et cetera till trots. Däremot finns inget motsvarande exempel på utliggare från väst bland nationernas bottenslam. En annan intressant fråga är det där med beroende respektive oberoende variabler. Är vi lyckliga därför att vi är rika och fria? Eller är vi rika därför att vi är fria och lyckliga?
I Fokus den här veckan beskriver Bengt G Nilsson situationen i dagens Syrien där en stor mängd minoriteter försöker anpassa sig till ett liv under den nya islamistiska regimen. Landet är inte med i lyckomätningen, men det saknas starka skäl att tro att syrierna hade skattat sig själva särskilt mycket högre än grannarna i Libanon, trea från slutet, om de hade ingått. Varför? Jo därför att – som någon vis människa lär ha sagt – kulturen ligger uppströms politiken som ligger uppströms ekonomin.
***
Läs även: Därför blir det inte fred i Syrien
Insikten att finnarna är världens lyckligaste folk har sjunkit in vid det här laget, även hos oss trögtänkta. Det är trots allt åttonde året i rad som de lägger beslag på förstaplatsen i World Happiness Report. Minns inte om det var deras president Alexander Stubb eller någon annan finländare som sa att nyckeln till framgång i alla lyckomätningar är att gå in med lågt ställda förväntningar. Och det skulle ju kunna vara av det skälet som även Danmark, Island, Sverige och Nederländerna återfinns i topp. Fast jag tror ju inte det.
För om man bortser från enskilda länders exakta rankning och tittar mer på regioner och länder som sticker ut, så blir listan mer än ett pr-jippo att åberopas av statliga turistråd. Jag vill hävda att den rent av säger något intressant om tillståndet i världen. I den översta decilen – platserna ett till femton – finns tio västeuropeiska nationer plus Australien och Nya Zeeland. I andra änden av skalan, de tio procenten olyckligaste, hittar vi stater i Afrika och Mellanöstern. Allra sämst har invånarna i Afghanistan det på plats 147. Nu vet man ju inte om landets kvinnor ens fick delta i mätningen, men oavsett det så ger afghanerna sitt eget ”välbefinnande” betyget 1,4, mindre än hälften av de näst sämst lottade som bor i Sierra Leone (vad kallas de? sierraleonerna?).
Jo jag vet. Det finns en hög – rentav mycket hög – korrelation mellan ekonomiskt välstånd och uppmätt lycka. Liksom även mellan lycka och traditionella ”västliga värden” som demokrati, individuell frihet, starka institutioner, rättssäkerhet, äganderätt, tryck- och yttrandefrihet et cetera. Så exempelvis är Israel det enda landet från Mellanöstern på topplistan (plats 8), terrorangrepp, missilregn et cetera till trots. Däremot finns inget motsvarande exempel på utliggare från väst bland nationernas bottenslam. En annan intressant fråga är det där med beroende respektive oberoende variabler. Är vi lyckliga därför att vi är rika och fria? Eller är vi rika därför att vi är fria och lyckliga?
I Fokus den här veckan beskriver Bengt G Nilsson situationen i dagens Syrien där en stor mängd minoriteter försöker anpassa sig till ett liv under den nya islamistiska regimen. Landet är inte med i lyckomätningen, men det saknas starka skäl att tro att syrierna hade skattat sig själva särskilt mycket högre än grannarna i Libanon, trea från slutet, om de hade ingått. Varför? Jo därför att – som någon vis människa lär ha sagt – kulturen ligger uppströms politiken som ligger uppströms ekonomin.
***
Läs även: Därför blir det inte fred i Syrien
