Därför dominerar män finansbranschen
Kursen på digitalvalutan bitcoin passerade 8 000 dollar styck i början av veckan. För sex år sedan kostade varje bitcoin en dollar. Det är inte den sofistikerade tekniken – så kallade blockkedjor – som driver värdet eller den religiösa övertygelsen hos bitcoins anhängare att kryptovalutor representerar lösningen på många av världens problem. Inte heller kan man tala om någon »naturlig« efterfrågan på bitcoins. Den praktiska nyttan med dem är begränsad. Få respektabla butiker och företag accepterar bitcoin som betalningsmedel. Och även om alla gjorde det är hanteringen otymplig eftersom digitalvalutan inte förvaras av vanliga banker eller kan knytas till ett betalkort. Dessutom är volatiliteten, alltså svängningarna, i kursen så stora att det är förknippat med betydande risker att använda bitcoin i stället för exempelvis kronor. De kraftiga uppgångarna har varvats med våldsamma ras, under år 2014 föll kursen nära 70 procent mot dollarn. Volatiliteten kan ses som ett slags transaktionskostnad.
Det besinningslösa bitcoin-rallyt förklaras i stället av ren spekulation. Praktiskt taget alla som köper kryptovalutan gör det med avsikten att sälja senare med vinst.
Häromdagen besökte jag ett seminarium om bitcoin på kongresscentret Waterfront i Stockholm. Publiken levde upp till förväntningarna. Eller fördomarna om ni så vill. Många hade kunnat gå raka vägen in som statister i HBO-serien »Silicon Valley« utan att passera kostymförrådet. En hel del baseboll-mössor, gympadojor och oinstoppade t-shirts under oinstoppade, oknäppta flanellskjortor, med andra ord. Och inga kvinnor. Nästan. Bland hundratalet deltagare räknade jag till sju (varav en var mor till en av talarna).
Jag är ingen expert på genusfrågor och möjligen ger jag mig ut på djupt vatten nu, men jag tänkte ändå spekulera lite kring vad den ojämna könsfördelningen kan bero på. En hel del forskning – som en studie av Kimmo Eriksson och Brent Simpson från 2010 – pekar på att kvinnor i genomsnitt är mindre riskbenägna än män. En hypotes är att kvinnors större riskaversion på gruppnivå bidrar till att de orsakar färre bilolyckor, är kraftigt underrepresenterade i drunkningsstatistiken och att de lever längre än män. Mansdominansen där i salen, misstänker jag, berodde på att män i större utsträckning än kvinnor tjusas av möjligheterna som förknippas med att handla bitcoin. Kvinnor, å sin sida, avskräcks i större utsträckning än män av riskerna.
Nu rör vi oss ut ur Waterfront Building och mot kvarteren runt Norrmalmstorg. Där har landets mest framgångsrika – och rika – hedgefondförvaltare och riskkapitalister sina kontor. Jag har ingen exakt siffra men lever i förvissningen att andelen kvinnor i deras trånga krets åtminstone inte är högre än bland bitcoinentusiasterna på seminariet. Att det är så kan förstås, helt eller delvis, bero på de patriarkala strukturerna i finansbranschen. Jag tror dock för min del att den ovan beskrivna synen på risk har ett större förklaringsvärde. I ekonomisk teori är risk och avkastning oskiljaktiga. Mer av det ena ger mer av det andra och vice versa.
Och eftersom fler män än kvinnor lockas av riskfyllda verksamheter som potentiellt ger hög avkastning är det också fler män än kvinnor som blir riktigt rika i finansbranschen. Andra sidan av myntet är att betydligt fler män än kvinnor misslyckas och ruinerar sig. Jag hittar ingen statistik över den saken heller, men en parallell kan vara att tre gånger fler män än kvinnor blir spelberoende. Och att två av tre hemlösa är män, enligt SCB.
Jag vet förstås inte vad som händer med bitcoin eller med tech-hipstrarna där på Waterfront. Men jag gissar att valutan fortsätter upp ett tag och kraschar så småningom. Kanske blir någon av seminariedeltagarna miljonär på kuppen, medan betydligt fler förlorar pengar. Det enda jag vet är att både vinnarna och förlorarna kommer att vara män.
Läs mer krönikör av Jon Åsberg
