Därför drev jag frågan om individualiserad föräldraförsäkring så hårt

Det är 22 mars 2004 och jag är bjuden till en Socialdemokratisk förening i Skåne för att tala om individualiserad föräldraförsäkring. Varför minns jag särskilt detta möte, när jag har talat på hundratals platser? 

Jo, för att jag ringde min pappa, som jag brukade jag göra när jag var på resande fot. Pappa var mycket glad för att islamisten och grundaren av terrororganisationen Hamas, Sheikh Ahmad Yassin hade mördats. Jag minns att jag försökte, som en ansvarsfull politiker, diskutera hur problematiskt det var med utomrättsliga avrättningar och om inte situationen i Gaza nu kunde förvärras ännu mer. Min pappa sade ”måste du förstöra min glädje genom att komplicera allt, den där islamisten Yassin var en mikrob (bakterie) och världen mår bättre av en mikrob mindre”. 

I den sekunden insåg jag att det var hopplöst att få pappa på andra tankar. I stället berättade jag för honom vad jag skulle prata om strax på den socialdemokratiska föreningens möte, om varför vi måste individualisera föräldraförsäkringen. 

På mötet poängterade jag att det ojämna uttaget av föräldradagar konserverar en gammal struktur med mammorna som omsorgsgivare och papporna som försörjare. Mammorna fortsätter att styra och ställa i hemmet och finner sig i att ha en svag position på arbetsmarknaden. Papporna satsar på sina jobb och finner sig i att spela andrafiolen hemma. 

En äldre herre i en fin blå kostym räckte upp handen. Han sade att han hade varit fackligt förtroendevald i många år och menade ”att det som är det stora problemet i dagens samhälle är att män inte kan försörja sina fruar. Det som var bra på 50-talet var att vi män kunde försörja familjen och mamman alltid var hemma”. Jag höll på trilla av stolen! Jag stirrade på honom och tänkte att ingen kurdisk man hade någonsin vågat säga något liknande till mig. 

Man måste ändå säga att han var modig, men jag kände mig lite stukad när jag insåg att mannen inte hade tagit till sig någonting av det jag hade pratat om. Jag ändrade strategi och började lyfta barnens behov att känna sig trygga med sina föräldrar. 

Frågan om individualiserad föräldraförsäkring väckte starka känslor i samhällsdebatten. Hans-Peter Segerfeldt, lantarbetare aktiv i Kommunal, skrev i Kommunalarbetaren nr 3/2004 som ett direkt svar till mig att det inte bara var skalet som var olika mellan våra kön. Innanför dolde sig den största skillnaden mellan man och kvinna. Ta ”bara” hormonuppsättningen i våra kroppar, och hur den förändras så radikalt vid ett havandeskap och med efterföljande moderskap, vilket ”mannen” inte ”drabbas” av. 

Segerfeldt verkade vara insatt i frågan och delade gärna med sig av sin kunskap, för han skrev också ”du tycks inte själv ha upplevt denna underbara förvandling, men har du inga väninnor som kan berätta för dig vad denna starka omvårdnadsinstinkt fyller en nybliven moder. Kom ut i verkligheten Nalin". 

Jag tänker ofta på en enkät som Kamratposten gjorde 2008, där man frågade drygt 5 700 barn mellan åtta och 15 år vem de vänder sig till när de är ledsna och behöver någon att prata med. 40 procent av barnen svarade att de går till mamma, 10,9 procent talade inte med någon. Endast 5,4 procent av de tillfrågade barnen pratade med sin pappa. Barn är praktiska. Om de under hela sitt liv har sett mamma stå för huvuddelen av omsorgen har de ingen anledning att tro att pappa på egen hand skulle klara av samma saker. 

När jag tänker tillbaka på frågor som jag drev under min aktiva tid som politiker är jag mest stolt över att jag, under den socialdemokratiska kongressen 2005, lyckades sätta individualiserad föräldraförsäkring högt på den politiska agendan, trots det enorma motståndet från dåvarande partiledaren och statsministern Göran Persson. Därför blev jag förskräckt när jag läste att regeringen nu, 20 år senare, har beslutat att föräldrar, från med första juli 2024, kan överlåta sina försäkringsdagar även till utomstående. Vi som kämpade så för att papporna skulle bli mer närvarande i barnens liv. Och hur kan Kristdemokraterna, som tycker att barnen har det tryggast med föräldrarna, gå med på en sådan förändring av föräldraförsäkringen? 

Min pappa är skoningslös när det gäller islamister och han är också känd för sin kamp för flickors rätt till utbildning, inte minst i kurdiska byar på 60- och 70-talen. Till skillnad från mannen i Skåne vill min pappa att kvinnor ska kunna försörja sig själva. Det är ett av skälen till att jag drev frågan om individualiserad föräldraförsäkring så hårt. Det sitter i min ryggrad att män och kvinnor är jämlikar och ska behandlas på lika villkor, och inte som delar av en patriarkal struktur som utgår från en kärnfamilj där mannen är överhuvud. 

***

Läs även: Kolleger är som grannar – Man tilldelas dem och sedan är det bara att bita ihop

Läs även: Bidens avgång är en medieskandal